Earth Hour and Night

Vaknade och tittade ut över en snöig park. Vinden viner runt knutarna och jag fick hålla i kläderna när jag gick ut för att hämta ved. Men min make var upp tidigt i morse och bakade baguetter, så det här kommer nog att bli en riktigt bra dag! Och i kväll är det Earth Hour så då blir det levande ljus och mys (oj nu ekade jag min systers ord). Tror bestämt att vi utökar timmen (20.30-21.30) till att vara hela natten. Får man extrapoäng då måntro? Dessutom stänger vi av alla maskiner och inte bara lamporna (TV, DVD, Dator, kaffekokare, Mobilladdare, Stereo)

Har fått in en flåsare i min bok som ringer och flämtar i Bettys telefon. Kan inte bestämma mig om han ska få vara kvar och oroa, eller om jag bara ska stryka bort honom. Har äntligen hittat igen min bibel "The First Five Pages", den låg under fåtöljen i musikrummet. Tyvärr var den borta så länge att jag hann köpa en till, så nu har jag två. Fast så mycket som jag bläddrar i den så är det nog bra med en back-up.

Hagel på Emma Sjöberg

Tänk idag studsade haglet på gatan utanför mornington där jag som vanligt satt och skrev. Blev alldeles till mig, eftersom jag älskar extrema väder. Bredvid mig hade två advokater slagit sig ned. Tack vare ovädret kom vi i samspråk och nu vet jag lite mer om vilken myndighet som kan frysa ens tillgångar (hålla i kvarstad heter det tydligen).

Lite senare på dagen sprang jag nästan omkull (med bara ca 2 meter till godo) Emma Sjöberg. Hon var lång, vacker och verkade trevlig. Detta kunde jag avgöra efter att ha sett henne i två sekunder, jag är mycket duktig på sådant. Hon var på Åhlens city förmodligen för att signa sin bok, Emmas Skönhet. Och appropå skönhet, så har den jagat mig de senaste dagarna. Jag har bland annat blivit indragen i en make-up affär där de snabbt och obarmhärtigt smetade läppglans på mina läppar. Kändes löjligt att gå med blanka läppar genom stan. Men den hade smak av mint och kanel vilket var rätt mumsigt.

Kaffe med Loreen

Satt som vanligt och skrev på Mornington hotell när jag hörde en bekant mörk lite raspig stämma. Jag tittade upp och där kommer Loreen gående med en kaffe. Oj oj, jag gjorde som vanligt och sms:ade till vår inneboende som tycker lika mycket om kändisar som jag. Men professionell som jag är fortsätter jag att skriva på min OTROLIGT spännande bok utan att tjuvlyssna (de satt för långt bort...) Efter ett tag kommer en äldre man (i min ålder) och sätter sig bredvid mig, han får syn på Loreen och stegar dit. "Hej, var det inte du som vann melodifestivalen. Du är jättebra! Lycka till!" Då skämdes jag för mitt diskreta sms. Varför kunde jag inte bara ge lite positiv feedback, jag älskar det ju själv.

Appropå positivt, fick jag ett facebookinlägg från en man jag mött på ett sent skrivarmingel. Han skrev: "Hej Myra, av de som besöker min logg hade jag hittills inte mött någon som läst 1Q84. Därför blev jag glad när du skrev att du läst den och älskade den!" Och jag blev stolt som en tupp. Tänk att jag kunde bli så förtjust för att någon hört att jag läst en bok. Men det blev jag verkligen. Och helt plötsligt förstod jag vad de menar när de säger att man ska researcha innan man söker ett jobb/förlag och komma med personliga kommentarer om företaget/personen.

Snö i Mars

Sitter och trycker hemma i väntan på regnet som SMHI lovade imorse, men fåglarna bara fortsätter att sjunga där ute. Få se om de får rätt om snön på lördag... Annars närmar sig födelsedagen med stormsteg. På fredag fyller både jag och min man år, så vi har tänkt oss en morgon på Sturebadet följt av en riktigt fin restauranglunch. fast fullt så vuxen är jag faktiskt inte. Så under sängen ligger en hel hög med presenter, och ja alla är till min man. (Fast jag tror att jag får mest glädje av den solcellsdrivna fjärilen)
Bilden är hämtad från puckator.se

Har övergett kap 10 och 11, med viss skepsiss. Är osäker på hur bra kap 11 blev, så jag tror jag måste läsa igenom den en gång till. Skickade den för säkerhetsskull till min syster. Hoppas att hon har tid och orka att läsa igenom den, jag tror det är hennes favvo kapitel.

Köpte mig själv en stor bukett med gula rosor (halva priset) och de lyser verkligen upp. Kanske ska jag våga mig ut en liten stund i allafall... Om en stund. Ska bara skriva ut de nyfixade sidorna på kap 12 och 13.

Guldlamé

Bytte hotell och satt i Clarions lobby idag. De har väldigt bra musiksmak måste jag säga, även om kaffet var urschligt. Tror mig ha jobbat färdigt (för den här gången) med kap 10, 11. Ska bara renskriva det hela. Betty fick på sig en byxdress i guldlamé med en fjäderboa, och Alice har börjat ta på sig lite färggladare kläder även om de fortfarande är fruktansvärt stiliga.

Satt och tittade i en engelsk jakttidning häromdagen och hittade Gusten slängkappa där! I bland funderar jag på att klippa ut bilder på mina karaktärers kläder och miljöer ur tidningar och skapa en stor scrapbook med det hela. Det får bli extramaterial om jag någon gång får en enorm läsekrets...

Ryssar över Gotland

Jag hamnade mitt i det stora tågkaoset på vägen hem igår. Tack och lov så hade jag ätit lite på tåget innan det stannade i Katrineholm. Dit kom åtta bussar för att köra oss vidare in till Stockholm. Eftersom Stockholm var min slutdestination så var jag inte speciellt stressad. Men jag fick följa en medresenärs vedermödor när hon försökte räkna ut hur hon skulle göra med sin flygresa. Skulle hon hinna med? Eller skulle hon boka om? Det var en 50/50 chans om hon skulle hinna. Rafflande.

Men roligast var att höra den pensionerade extrainkallade chaffören berätta om alla sina lumparminnen från 50-talet. Nu vet jag väldigt mycket mer om flygvapnet på Gotland. Jag älskar lumparminnen!

En design nära dig

Invigning på en ny restaurang, gratis våfflor bakom gamla badhuset, och vi gick bara förbi alltihop. Man måste inte alltid delta i allt. I stället solade vi på balkongen, läste en skvallertidning, tittade på film och åt chips som vi svalde ned med honungssötat rött te. I dag känns allt mycket bättre!

Vi promenerade en del och på torget passerade vi en stor husbil. Det var designbussen. Hen skulle åka runt i hela Sverige, och byta till sig varor och tjänster i mot design. Kul idé och jag önskar hen all lycka. Tyvärr tyckte jag inte om designen som hela bussen var målad i... Hade jag haft något att ge i utbyte hade jag nog ändå testat att få mitt omslag designat. Vi kanske släntrar förbi igen, så att jag får se om hen var en han eller en hon. (Det var en Erik...)

Dagen efter

Fem krogar, fem drinkar, massor med minnen. Det var inte så tokigt... Det var faktiskt riktigt riktigt trevligt! Vi besökte krogen där jag för 24 år sedan svepte min första öl. Nuförtiden sveps det ingenting. Det är knappt att det dricks någon öl (en liten en blev det) det var mest irish coffee för mig. Det känns idag. Fast mamma kom med en kopp kaffe på sängen i morse, och bacon och ägg till frukost. Det har sina fördelar att sova över hos mamma när man ska ut på krogen. Nu ska jag bädda ner mig och titta på film resten av dagen.

Presentpanik!

Äntligen framme i Kristinehamn. Råkade komma med ett snabbtåg. Har varit åksjuk större delen av resan. Fy farao. Inte mycket skrivet. Så nu sätter jag mig på syrrans balkong och försöker ta igen lite skrivtid...

Jo har dessutom panik över det faktum att min älskade man fyller år nästa vecka. Och jag har inte hittat någon present till honom än! Snälla skicka mig förslag!

Casablanca dagen efter

Bar ned alla vinterkläder i källaren idag, så nu får det inte komma tillbaks någon mer vinter tack. Köpte nya vårskor också när jag ändå var igång. Så idag har jag spatserat runt på stadens gator i klänning och nya skor. Och tjock jacka med extra stor sjal i fall att, men mössan och vantarna fick ligga i väskan. Det är ett lite ängsligt vårfirande.

Men imorgon åker jag till Karlstad för att festa till det med min syster. Det var nog över femton år sedan bara jag och hon gick ut tillsammans. Undrar om takterna sitter kvar? Hur som helst har jag packat väskan full med dagen efter filmer. Tex Bridesmaid och Casablanca (har fortfarande inte sett den), så vi ska nog överleva. Ser verkligen fram mot helgen. Men också och detta är lite nytt, mot tågresan då jag ostört kan skriva i timmar i sträck!

Alla gaddar ihop sig...

Vårdagjämningen kom och med den kom våren! Vilken härlig dag! Solen sken, och jag har nu lämnat in min visum ansökan till kinesiska ambassaden. Vilket inte var en helt enkel procedur. Det krävdes 4 sidor ifyllda med fakta, ett personbevis, ett nytaget foto, flygbiljetten, hotellbokningen, resplan i Kina samt en aktivitetsplan (dvs vad vi tänker göra i Kina). Jo, också passet förstås. Jag bara undrar vad de ska med alla dessa upplysningar till? Vad gör de av alla papper som lämnas in till dem? Arkiveras det? Jag lär aldrig få reda på dessa spännande frågor.

Är dessutom ute på tradera och försöker köpa en SJ biljett. Spännande, men folk lägger så ologiska bud. Varför bjuda över mig när det finns biljetter som inte fått ett enda bud? Är det något jag har missat? Världen är bra konstig.

Klarast lyser Venus!

Innan vi åkte tillbaka till storstaden passade vi på att titta på stjärnhimlen. Den är så klar när man är ute på landet långt borta från alla störande ljus. Extra roligt var det eftersom vi kunde se Venus och Jupiter. Fast det tog ett tag innan vi såg dem, mest för att vi stod med ryggen mot dem. Men när väster/öster förvirringen släppt var de lätta att hitta!

Nu tror jag mig vara färdig med kap 8 och 9. Det slutade riktigt spännande med att Betty ska anlita en privatdetektiv för att hålla koll på Henry. I morgon sätter jag igång med kap 10 och 11, dvs jag har kommit fram till kräftpremiären. Kvar har jag sedan Mårten Gås (12 och 13) och Jul (14, 15 och 16). Det går framåt.

Dumplingmasaker

Vi hade besök från macken nere i byn i går kväll. Det var inte vem som helst från macken, utan de nya ägarna. Ett ungt par som flyttat hit från Peking utan att kunna ett ord svenska. Men min man talar kinesiska flytande och jag förstår en hel del, även om jag bara kan svara med enstaka ord. De bjöd på dumplingar, så vi passade på att bjuda in lite grannar också. Tillsammans stod vi i vårt stora varma kök och lärde oss kavla och vika dumplingar. De såg rätt skadskjutna ut... Men det var otroligt gott!

I morse hade bilen blivit lagad och vi tog oss in till stan genom ett försenat snöoväder. Försenat för den tycktes ha missat att våren har kommit och vintern redan är över. Vi passerade en stor flock svanar som vilade sig på en åker. De såg missbelåtna ut där de kurrade ihop sig. Snö hade de nog inte räknat med när de gav sig av till Sverige från varma Afrika.


Bilden är lånad från bloggen http://midnightlover.blogg.se/

När jag tittade ut genom sovrumsfönstret i morse såg jag två hjortar som förvirrat sig in i vår park. Jag säger förvirrat för resten av hjort familjen befann sig på åkern på andra sidan stängslet. De tittade oroligt på varandra innan de tog det visa beslutet att gå tillbaks samma väg som de kommit in. Vackra var de, speciellt som jag såg dem genom ett stilla snöfall.

Tjursvansen och tändspolen

Grannen ringde. Det är alltid lika spännande när man bor på landet, det kan handla om vad som helst. Den här gången gällde det kött. De hade precis slaktat en tjur (vad ska man annars göra på en söndag) och undrade om vi var intresserade. Absolut sa vi och åkte dit. Min man tog vara på svansen och halsen och andra oaptitliga bitar, själv tog jag 15 kilo köttfärs och en stek. Nu är frysen proppad! Och på spisen kokar maken buljong...


Fick dessutom reda på vad det var för fel på bilen. En tändspole hade gått. Eller var det brunnit? Hur som helst, detta är dåligt för att motorn tappar ungefär 25% av sin kraft. Jodå det märktes när jag körde hit i förrgår. Samt att katalysatorn kan gå sönder. Om den har gått sönder får vi reda på så småningom. Någon överraskning ska man tydligen ha kvar. Resultatet är att vi blir kvar på landet en extra natt.

Huset som snickaren gömde

Vi har bestämt oss för att isolera vapenrummen till vårt lilla minislott på landet. Ett enkelt ingrepp, där vi helt enkelt smäller upp lite isolering. Men vi är förbannade med ett visst osunt nyfikenhetsdrag. Så, varför inte bara kika lite bakom pappväggarna? Sagt och gjort. Vad tror ni vi fann? Jodå, ett gammalt fönster, med orginalramen kvar. Suck. Detta innebär att vi måste ta fram nya gamla fönster vilket kommer att kosta...

Det är kul med ett eget slott men huset har så många överraskningar. Alltid är det något. Nu är äntligen trappräcket uppe på vinden klart. Vi ska bara baxa upp en toalett dit, och ett sittbadkar. Fast först måste vi invänta rörmockaren. Alltid är det något.

Försökte läsa mitt senaste kapitel högt för min man över en kopp kaffe. Totalintrycket efter en högläsning blev att kapitlet är baktungt. I början är det långsamt och lite lojt. I slutet händer så mycket att man knappt hänger med. Funderar nu på att köra en ordentlig rokad bland styckena, vi får se hur det går.

Fönstret sett inifrån huset

Fönstret sett från hallen

Rutinerad skribent i allergichock!

Har kommit in i ett fint skrivarmönster. Startar dagen med en låång kaffepaus (en timma), sedan går jag till Mornington Hotels foajé och sätter mig. Där går jag igenom dagens kapitel vilket brukar vara ca 15 sidor. Jag läser och rättar och lägger till och stryker. Det tar ca två timmar innan jag är klar med det och då är det dags för lunch. efter lunchen renskriver jag allt jag gjorde på förmiddagen och skriver ut på papper. Och därmed är skrivardagen slut och hjärnan får vila. Fast det gör den sällan, istället finurlar den på rackartyg om hur texten skulle kunna förbättras.

I kväll ska vi åka ut till landet, det är nästan en månad sedan vi var där sist. Huset har nog klarat sig, men jag är orolig för bilen. Dels för den lysande lampan (tack och lov att min man ska med) dels för hur den kommer att se ut när vi tar ut den i dagsljus. Skitigare bil än vår får man nog leta efter, och det blir alltid värre när den får stå still i garaget ett tag. Huvva!

Fanny och Alexander

Jag och min man fick en sista minuten inbjudan till Dramaten i går kväll. Fanny och Alexander.

Fick genast klädpanik och rev fram allt ur garderoben för att hitta något vettigt. Inte för fint, inte för sexigt, inte för kontorigt, inte för somrigt, inte för begravningsartat... Efter mycket om och men blev det ett par plisserade byxor från Zara (älskar dem!), en broderad topp och en brun kavaj med smokingslag och trekvartsärm. Och det var på tiden, eller nästan i allafall. Vi blev tjugo minuter sena till buffén innan föreställningen.

Kvällen till ära hade jag på mig ett rött läppstift. Ursnyggt, men hur ofta ska man applicera det? Varje gång jag äter eller dricker något försvinner det genast. Suck! Läppstiftet åkte upp och ner ur väskan hela kvällen. När vi väl kom hem störtade jag i säng. Drack bara ett glas vin till buffén och ett glas i pausen, men ändå mådde jag lite lätt illa när jag la mig. Jag har helt enkelt legat av mig och borde åka på träningsläger...

Förstör mera!

Läste i min lärobok (jag har alltid en på lut) sent i går kväll. Där stod att man i en roman bör försöka hålla liv i sina konflikter/problem så länge som möjligt. I vardagslivet är man tvärtom intresserad att lösa alla problem så fort de uppstår. I boken ska de förstärkas och helst stegras. Tänker mig igenom det jag har skrivit. Hur har jag gjort? Skapat ett problem och löst det, skapat nytt problem och löst det, skapat...

Gör om, gör rätt.

Nu har jag infört en vendetta mellan Gusten och Jan-Ove. Vad händer om Alice lägger sig i vendettan? Och undrar just om inte Reinhold ska intressera sig lite för mycket i Bettys arbete. Kanske ska låta Gusten få ett bud på sitt mynt från någon antikhandlare ochså, det borde få Henry att gå i taket. Oj vad det är uppfriskande att ställa till oreda!


Bilden är tagen från topgearsverige.se

Det går åt helvete

Firade att kapitel 6 och 7 nu är klara genom att snabbtitta på kapitel 8 och 9. Det var nedslående och upplyftande. Det är riktigt roliga kapitel, men oj vad mycket som måste ändras. Betty är en simpel, bullmamma och ska nu förvandlas till en diva av rang. Alla dialoger måste ändras, beskrivningar byggas om, gestaltningar fiffas till. Och Henry den mesen måste bli tuffare och mer beräknande av sig. Gusten ska tappa ett öga och Alice blir skogstokig i kapitel 9.

Jag har att göra och fruktar nu att jag inte ska kunna hålla min deadline. Jag har liksom hela tiden planerat för att det ska vara mindre och mindre att ändra ju längre in i boken jag kommer. Nu verkar det motsatta vara sant. Jag kan nog klara 8,9 i mars, 10, 11 i april men sedan kommer påsken i vägen för kap 12,13. Så i maj när jag borde starta med 14,15 och lilla korta 16,kommer nog att ägnas åt att fixa det jag borde gjort över påsk.

För att bättra på oddsen gick jag och köpte lite blommor till balkongen. Om det hjälpte? Naturligtvis inte!

Blinga ALLT!

Är lite småkrasslig vilket jag skyller helt och hållet på det underbara vårvädret. Men bestämde mig ändå (efter ett väldans massa velande) för att gå och simma. Ibland är det viktiga inte motionen utan att upprätthålla en vana. Lustigt nog fungerar samma resonemang när det gäller vin.

När jag simmar behåller jag alla mina smycken på. Jag tycker om att blinga min vardag. Och det är något visst med att simma i den kommunala badhallen iförd pärlhalsband (och baddräkt, alltid baddräkt!) Av ungefär samma anledning tycker jag om den där tiondelssekunden efter att jag med fötterna skjutit iväg mig från bassängkanten. Det där mikroskopiska ögonblicket då jag skjuter genom vattnet som en kanon. Precis innan jag sjunker. Då glittrar jag och sprakar och far fram med precision och grace. Tänk om det gick att förlänga det ögonblicket!


Så varje vända simmar jag tillräckligt nära kanten för att kunna skjuta ifrån, ibland krockar jag med kanten men sånt får man ta. Hur blingar ni er vardag?

Svordomarna haglar

Återigen väcktes jag av ett positivt radioprogram. De tycks frodas under helgerna. I morse var det "språket". De lyckas ta upp små irriterande grejer i språket på ett helt neutralt vis, som jag bara älskar. En sak de tog upp var det nya ordet hen (istället för han eller hon). De förklarade lugnt att detta inte alls är en ny företeelse. Både finskan och kinesiskan har redan könsneutrala pronomen och det fungerar alldeles utmärkt. Fast det är klart de språken använder inte könsneutrala pronomen för att dölja vilket kön man tillhör.

Hur som haver håller "språket" just nu på med en enkät (https://response.questback.com/sr/svordom/) om svordomar. Eftersom jag personligen inte tycker om när man överanvänder svordomar varken i text eller tal så var jag tvungen att gå in och göra enkäten. Kände mig onekligen som en förstoppad kärring, när jag slet mitt hår och försökte komma på 5 svordomar och rangordna dem med värst först, mildast sist. Jag tycks ha en fäbless för religösa svordomar...

Här är min lista;
Helvete
Djävlar
Förbannat
Faan
Satan

Skicka mig gärna era listor, för det är helt tydligt att jag behöver påfyllning i min svordomsordbok...

Floskler och knölsvanar

Har till min stora skräck insett att jag är klichéernas och de uttjänta frasernas mästarinna. Titta här bara på ett axplock från ett stycke:

legat på latsidan
ett samarbete var i full gång
inom vissa ramar
en stilig karl
långsam i huvudet
trodde helhjärtat på
affärer i hamn
faderligt överinseende
så snart som möjligt
för enkelhetens skull

Observera att allt detta är hämtat från samma stycke. Urk! Fördelen med klichéer är att de relativt lätt kan skrivas om i andra mer berättande fraser. Exempelvis:

inom vissa ramar - Han dikterade villkoren och sockrade dem med fina beskrivningar.
en stilig karl - Han väckte snabbt kvinnors intresse

Men man kan lungt påstå att jag har massor med jobb framför mig. Så nu har jag kokat mig en stor kopp te med honung och mjölk. Lägenheten är städad och luktar rent. Och jag vaknade mysigt i morse till naturmorgon. När jag slog upp ögonen var huvudet fullt av knölsvanar som vankade av och an på den tjocka isen för att skydda sitt revir...

Nu har ni chansen!

Som en del av er redan vet har jag utlyst en designtävling. Skriv ihop en creation till min Betty och vinnaren får med sitt alster i min bok! Kasta er ut i det okända och skicka in ert bidrag. Men jag behöver få det innan den 31:a mars! Nedan hittar ni fler instruktioner och redan inskickade bidrag. Lycka till!


Vill du vara med i min bok? Designa en klänning som ska passa till en 60 årig dam. Bred över höfter och byst. Hon har svart hår och liknar en äldre version av Elisabeth Taylor. Damen har gått över till den mörka sidan och blivit en riktig DIVA.

Så gå loss och designa med egna ord den mest spektakulära outfitten för denna divan. Om jag får mer än 10 tävlingsbidrag, väljer jag en klänning som får vara med i boken.

Lämna ditt bidrag som kommentar till dagens blogginlägg.

Bidrag 1: En skarpt lila linneklänning, v-ringad och med drapering över bysten. Ärmlös och v-ringad även bak. Kjolen har en slags ballongform och slutar mitt på vaden. Där den alltså är lite smalare. Hon har två breda skärp, som hon varierar mellan, ett svart och ett rosa. Hon gillar det rosa bäst. Till detta bär hon en ljust lila sidenskal över axlarna.

Bidrag 2: Klänningen är guldfärgad och tight, mycket tight. Den är djupt v-ringad både över byst och rygg varpå mycket hud exponeras. Klänningen är ärmlös och de fylliga armarna får full rörelsefrihet. Bröst och rumpa framhävs som stora guldfärgade heliumballonger och man lockas till att nynna en afrikansk vaggvisa när hon rör sig. Tyget är av lycra och översållat med guldpaljetter i olika storlekar. Tack vare, eller på grund av kanske, det mycket elastiska tyget så smiter klänningen in under rumpan för att sedan följa de rätt så slanka benen ända ner till fotknölarna. Längst ned, där man tycker att kreationen borde ta slut, sprider tyget ut sig runt fötterna, som en krans av guld. Svår att gå i, självklart, men absolut en iögonfallande skapelse. Till detta bär hon en skarpt rosa boa som är virad ett varv runt halsen. Den guppar fram och tillbaka över bysten när hon med mycket korta steg tar sig fram likt en gammal och trött vattenbuffel.

Bidrag 3: En klänning med en styv nackdel som likt en utslagen solfjäder i guld. Klänningen går i huvudsak guldlamé med effektfulla inslag av svart sammet. Guldlaméärmarna är tighta, och slutar strax ovanför handlederna för att inte dölja de vackra armbanden. På ärmarnas baksida, från axel ned till handleden, är ytterligare ett lager veckat guldlamétyg fäst, så när damen slår ut med sin arm formas extratyget till en mindre vinge av guld. Bysten är omsorgsfullt inramat med svart spetskant, så att det generösa 1700talsinspirerade och något rektangulära dekolletaget får uppmärksamhet. Under bysten är livstycket väl markerat med en syndigt sammetssvart korsett, utanpå klänningens guldkaskad. Korsetten har funktionen att den lyfter den enorma hyllan, ökar höfternas kurvighet och får midjan att minska. Sammetskorsetten är smyckad med broderat paisley-mönster i guld. Guldlamékjolens framsida är något striktare än överdelen och faller i några få veck ned till de matchande klackskorna. Baksidan av kjolen är desto fylligare. En enorm mängd tyg kastar sig i tusentals veck, från sammetskorsettens slut, över baken och ned mot ett väl tilltaget släp.

Stockholm Food District

En VIP-inbjudan damp ned i min mail. Till Sturegallerian och Stockholm Food District grand opening. Första 500 skulle få en goodiebag. Som den säkra vimlare jag är satsade jag allt på att komma i tid (eller ja, nästan i allafall) och få min gratis påse (nej, var nog en 2000 före mig).

Men kön var snabb och snart var jag inne. Östermalmsvimel är faschinerande. Jag såg silikon-tuttar, stekare, ostron-smackande damer och en och annan gamling som höll för öronen och rynkade på näsan. Där fanns gratis ostron, champange, fruktjuice, finska pinnar och gelehallon. Och massor med make-up, päls och kameraobjektiv. Flera discjockeys spelade och stockholmsgruppen hade modell audition.

Jag slog mig bort till baren, stjälpte två champangeglas. Rasade in i några boutiquer och åt av deras godis. Sedan fick det räcka. Innelivet är nog allra roligast om man faktiskt ÄR inne. Lustigt nog såg jag inte en enda kändis, och jag är rätt bra på att se kändisar.

Men nu blir det ett stort glas kall mjölk och sedan sängen!

Kakvikt

Följde med en väninna till skroten idag. Det var en uttjänt diskmaskin som skulle till de sälla jaktmarkerna i Årsta. Efter diverse vilda U-svängar hittade vi faktiskt dit. Och med gemensamma krafter lyfte vi skrotet till dess utpekade container. Inte speciellt betungande. Man kände sig rätt råstark måste jag säga.

Senare på eftermiddagen var det dags för min vanliga sim-halvtimma. Fy tusan vad det var hårt! Efter ett uppehåll på en och en halv vecka, hade jag inte bara tappat all ork i armar och ben, jag hade dessutom gått upp ett kilo. Frågan är om detta kilo är på grund av ökad kakvikt eller ökad muskelvikt. Jag misstänker att här finns ett samband. I tjugoårsåldern bygger man lätt muskler medan kakor inte sätter något spår. I fyrtioårsåldern är det motsatta sant.

Motorhaveri på E4:an

Årets första utomhusfika avklarades idag. Jag skriver avklarades eftersom det var ruggigt kallt på slutet. Det kändes som en toppen idé när vi satte oss, men det urartade efter ett tag trots filt i knät. Annars gav jag mig iväg till IKEA med en väninna för en liten titt. Jojo, det kostar att titta på IKEA. Men nu har jag en ny skrivbordshylla till alla mina papper. Billig lunch har de också där ute bland alla möblerna.



Vi packade in oss i bilen och gav oss av hemåt. Det var då det hände! En liten orange symbol av en motor började blinka på kontrollpanelen. Jag gjorde naturligtvis som varje sund människa skulle ha gjort i min sits och fick panik. Instruktionsboken letades fram, alla bilkunniga vi känner ringdes upp och regel nr 1 följdes strikt. Regel nr 1 säger stanna inte bilen för den kommer inte att starta igen om du gör det.

Med hjärtat i halsgropen tog vi oss hela vägen till garaget. Stannade bilen och sedan, mest på prov, försökte jag starta den igen. Inga problem. INGA PROBLEM. Inte ens en liten orange motorsymbol. Vi valde att ignorera detta, det var säkert något mycket allvarligt fel på bilen. Så vi forslade alla inköp hem på en pirra genom östermalm.

Rånare infångade under mitt hus

Skottlossning i centrala Stockholm i samband med att en guldsmedsaffär rånades. Själv märkte jag av det när jag lämnade lägenheten eftersom en polishelikopter cirkulerade precis ovanför min loftgång. Jag promenerade ner till café Italiano i sällskap av min mor som ville ha en 'riktig Stockholms-fika'.


På caféet fick vi första parkett mot en enorm polisavspärrning. 'Kändisar' gissade min mor, 'politiker' gissade jag. 'Väpnat rån' förklarade bordsgrannen. Det var nästan så att man satte latten på 100% Arabica-bönor i halsen. Så med Italiensk discomusik i öronen och varm kaffeånga i ansiktet tryckte vi näsorna mot rutan för att se. Ja, se vadå?

Vi såg fotografer och poliser och barnvagnar, och en kändis som var ute och gick med hunden. Och så fick vi syn på min man som var på väg hem med en semlelåda i handen. Det var inte förrän vi kom hem igen som jag via internet fick reda på att rånarna fångats in vid gymmet som ligger längst ned i vårt hus.

Rätta Glömma Fixa

Glömmer ständigt bort vad det var jag skulle tänka på när jag redigerar. Så fort jag har gått igenom ett kapitel tror min hjärna att nu är det klart och så släpper den greppet. Så jag försöker ställa ihop en kom-ihåg lista:

Fylligare rums och personbeskrivningar
Tuffa till damernas dialoger så de blir mindre våpiga
Krydda upp språket (bort med vanliga ord)
Förstärka karaktärernas egenheter
Bättra på gestaltningarna

Det var fler saker men jag har glömt bort exakt vad. Måste gå tillbaks till min bibel "The first five pages" som ingående beskriver vad förläggare tittar på när de läser ett manus. Ska bara hitta den först.

Gick igenom isen...

Efter flera dagars plussgrader och lätt regn, blev Storlien farligt. Den lilla bäcken som i normala fall är genomfrusen och täckt med en meter snö, tinade nu upp och bredde ut sig. En stor insjö bildades på vägbanan och spärrade vägen till restaurangen. Äsch, tänkte jag och klev vigt likt en bergsget upp på snövallen vid sidan om. Något jobbigt. Så fick jag syn på en liten stig bakom snövallen. Toppen här var ju lösningen. Tog mig dit och klampade på.

Det var då jag gick genom isen. Iskallt vatten rann ner i min curlingkänga. Drog chockat åt mig foten och kröp därifrån. Det gäller ju att fördela vikten över ett stort område. Resten av kvällen fick jag tillbringa med en bar fot under bordet på restaurangen. Är det det som kallas för barhäng?

Skottår

Tänk att det är skottår i år! Ja nu är det lite sent att tänka på det eftersom skottdagen var igår. Men jag är inte så snabb... Det är något magiskt med skottår. Vi firar det med en brasa och en caffe latte.