Det sticker

Det sticker i huden av isoleringen jag har hållit på att peta in i alla springor runt fönstrena. Och mitt bland allt stickset finns det myggbett som irriterar. Men om jag rör skinnet så svider det. Men det är rätt åt mig för jag har ätit alldeles för många bullar och kakor. Jag vet, det finns absolut inget samband, men idag har jag börjat min kakbantning. Jag ska dra ned ordentligt på kakintaget. Vilket inte borde vara så svårt eftersom jag sätter i mig en mindre kakaffär varje dag.

Utsattes för frestelsen av hembakta bullar hos grannen. Och föll naturligtvis. Fast jag tog bara tre tuggor resten fick min man. Istället går jag runt och äter söta mandlar och äppelbitar för att mildra suget. Fortfarande inget internet och därmed fortfarande ingen telefon. Men massor med sol!

King

Det visade sig att jag hade laddat ur batteriet på gräsklipparen genom att lämna nyckeln i tändningen. Visste inte ens att den hade en tändning. Jaja, varje dag lär man sig något nytt. Internet är dock fortfarande inte igång. Nu har vi ringt supporten varje dag i en vecka utan att de lyckats hitta felet. Och jag är inte ett dugg bättre själv på att hitta felet... Tydligen får vi in internet i huset men sedan finns den inte längre. Suck!

Boken jag väntar på

Annars så har jag mest undvikit att städa diskrummet (efter att ha hittat en död mus på golvet), undvikit det kommande regnet (som fortfarande inte har kommit igång) och mest sprungit runt utan att få någonting gjort. Men jag har lovat mig själv att börja skriva igen så fort jag får King's bok. Jag behöver en deadline, och den här gången blir det leveransen av en bok.

Maskin vs människa

Idag har jag dödat maskiner. Först rök gräsklipparremmen för 360:-. Det tog mig ungefär tre minuter att bränna den remmen, jag är duktig. Sedan rök pastamaskinen (fast tekniskt sett så var det min man som hade sönder den och den levde redan på övertid). Jag fortsatte glatt med att haverera åkgräsklipparen och internet. Jag tittade längtansfullt mot kaffekokaren men vågade inte närma mig den. Då går den kanske sönder den med.

Istället fick jag sysselsätta mig med manuella sysslor. Dvs skura köksgolvet, bada badkar och läsa tidningen skriva. Min man sliter med att lägga ett stengolv, han är så inne i det att man knappt kan prata med honom, vilket de som känner honom vet är extremt ovanligt. När jag äntligen kom in i andra andningen så började jag måla plankor. Lugnt och fridfullt och det ger en möjlighet att reflektera över saker samtidigt som man inandas terpentin. Appropå kemikalier så testar jag nu TREsemmés hårshampoo som lovar att ta hand om mitt hår 80 % bättre än ett normalt shampoo. Undrar om mitt förra shampoo var normalt...

Frödingfeber

Jag satt i bilen och lyssnade på Frödingsånger. Vilken fantastisk lyrik! Han lyckas verkligen skapa stämningar. Som följande om våren; "å kärringer går i mörker, å stoppar ting i burker..." Jag ser verkligen framför mig hur granntanten går och lägger in gurkor eller vad det nu är man lägger in, nere i sin jordkällare. Man kanske borde läsa Fröding, fast å andra sidan... Jag är verkligen inte mycket för att läsa poesi. Jag tror det hamnar i samma jag-borde-hög som gymmet och pensions-sparet vilar i.

Idag har jag och min man gått två långpromenader med resultatet -svett! Men jag märker fortfarande inte av någon intelligenshöjning. Det skulle möjligen vara att jag funderat på att läsa poesi. För säkerhetsskull så dricker jag ett glas sött vitt vin, det tar död på alla eventuella nybildade hjärnceller. Och så eldar vi upp det sista av julgranen (inklusive lite änglaglitter)

Sommarlektyr

Vårt internetproblem har stillat sig något efter att min man insett att han kunde använda sig av sin mobil som internetleverantör. Lättnaden blev så stor att vi lämnade huset och gav oss av på en snabbpromenad. Snabb eftersom jag precis läst i Illustrerad Vetenskap att intellektet stärks om man motionerar så att man får upp en puls i ca 20 minuter. Dvs lugn jogging eller snabb promenad. Vi avskyr båda att springa, men snabb gång kändes helt ok.

Har gått omkring och försökt avgöra till vilken grad mitt intellekt nu har stärkts. Men det vill sig inte riktigt. Det är precis som efter ett pass på gymet, jag kan aldrig känna någon skillnad i muskelmassa efteråt. Jag kanske inte höll på i precis 20 minuter, tänk om det bara var i nitton minuter... Bäst att göra om det hela i eftermiddag. Annars har jag precis betalat in anmälningsavgiften till skrivarlinjen. Yes, ett steg i rätt riktning! appropå steg, så har jag dessutom beställt Stephen Kings bok om att skriva från Amazon.

Öde ö?!

Utan internet långt ute på landet en regnig måndag mitt i sommaren. Mysigt tycker endel, katastrof tycker andra. Själv hamnar jag någonstans mitt emellan. Skönt men lite knöligt. Knöligt för att jag har suttit i telefon med internet supporten mellan 10-15. Skönt för att jag slipper ta tag i saker. Men min stackars man har lidit idag.

Nu har vi dragit iväg till grannarna för att få en kopp kaffe och lite skvaller. Och tänk de har både datorer och internet, så att vi kan få en liten dos även idag. Och bullar hade de med...

Skitrent

I går kväll satt jag i timmar framför datorn och försökte komma ikapp. Dumt gjort. Jag kom inte ikapp, jag blev mest snurrig i huvudet. Vilket får mig att tänka på ett rykte jag hörde om Jonathan Franzén (som skrev boken Frihet). Han ska tydligen ha sprutat superlim i bredbandsuttaget för att slippa internet och få boken färdig. Extremt men förmodligen ganska effektivt.

Nu har jag läst gamla bloggar, hittat en kille som ochså kom till intervju på skrivarlinjen (men han skrev ingen senare blogg om att han kommit in så jag vet inte hur det gick) och kliat mig på mina myggbitna vader. Så av erfarenhet vet jag nu att folkdräkter inte skyddar mot mygg, de biter rakt genom yllestrumporna... Solen strålar och jag har inte så mycket att göra. Lägenheten är skinande ren, sängen nybäddad, kylskåpet tomt liksom tvättkorgen. Så jag får väl gå och hänga på stan istället. Frågan är bara; är det synd om mig eller inte?

Jag kom!

Så där ja, nu är jag tillbaka igen! Kan ni tänka, en hel vecka utan internet... Och jodå det har hunnit hända en del saker under den veckan som låg och väntade på mig. Våra inneboende flyttade hastigt och lustigt ut efter att ha skrubbat vårat redan städade kök ännu renare eftersom deras astma/allergi inte klarade lägenheten. Stackarna. En del räkningar hann dimpa ned och en förfrågan om jag inte hade en bild på slottet att användas i reklamsyfte (jodå det hade jag).

Men det jag egentligen vill berätta är att jag kom in. JAG kom in. Jag kom IN. Så till hösten börjar jag läsa på skrivarakademin! Oj, det här är så stort så jag får sätta mig ned en liten stund och bara andas. Nu ska jag äntligen få tag i alla de där verktygen jag behöver för att kunna bli en riktigt bra författare. Så underbart skönt! Och tack till alla er som tror på mig och stöttar mig i denna mycket långdragna processen.

Om 15 minuter

Italien nästa! Allt är packat, nästan allt är undanstädat. Så här kommer ett kort kort inlägg, sen vet jag inte om jag kommer att ha tillgång till internet. Jag ska ju praktiskt taget till andra sidan av europa, och jag har hört att det kan vara problematiskt där...

Nu ska jag bara skriva några eftersändningslappar, så att våra inneboende kan eftersända eventuella ströbrev till oss. Hasta la vista, baby!

Sekunderna före käftsmällen

Jag promenerade rätt in i en hetsig konflikt. Det var en småbarnsfar som blivit vansinnig på byggskräppåsar av det större slaget som hindrade gående från att ta sig fram på en promenad. Rasande sköv hann ut säckarna på gatan (de var alldeles för tunga för att flytta eller slänga) för att tränga sig och sin barnvagn förbi. Byggarbetarna blev som vansinniga och efter pappan rusade en 150kilos bjässe i byggkläder. Jag beslöt mig för att göra en insats för freden genom att bevittna det hela på nära håll. Jag tänkte att det skulle lugna ned alla parter om det stod en dam i närheten och höll koll på dem.

Resonemangen var sunda från båda parter så jag la mig inte i.
Pappan; Det är enligt lag förbjudet att blockera en trottoar såvida man inte först har sökt och fått tillstånd.
Byggarbetaren; Vi blockerar trottoaren för att skydda gående från byggmaterial som kan falla ned då vi byter ut fönstrena.

Det gick så långt att pappan ringde polisen (som inte kunde komma). Byggarbetaren bad om pappans uppgifter för att kunna anmäla honom (vilket han fick). Och pappan lovade att ringa byggarbetarens chef och företag. Men det gick städat till. De diskuterade att slå varandra på käften men eftersom det fanns barn och vittnen (jag) så nära, fick det förbli en tanke.

Spännande värre! Sedan fick jag en present av min man; en guldväska till mitt armband. Jag har en länk med små symboler från mitt liv, och ibland får jag en ny symbol av min man. Jag har en abbacus ((kulram) eftersom jag är matematiker), en skrivmaskin (eftersom jag är en författare) och nu en resväska (eftersom jag är en globetrotter).

Gås utan sås

I dag kom svärmor förbi med en del saker som vi har köpt på auktion. Det är nämligen en av min och min mans  ovanor, att handla på nätauktioner. Och när man väl får något så måste man också hämta upp det man köpt. Just den uppföljningen är vi mindre bra på. Den här gången kom svärmor med två stolar (från en grupp om sex stycken), två sidobord, och en hel hög med snygga plåtburkar. Härligt att äntligen få se dem, men kanske inte helt praktiskt eftersom vi packar inför Italien nu. Men det går nog.

Hon hade dessutom med sig en jätteförpackning med Fois Gras (gåslever på svenska). Så till middag i kväll blev det fina skivor av surdegsbröd stekt i smör och med en rejäl skiva gåslever på. Har lite ont i magen nu måste jag erkänna. Det var nog inte så bra att frossa utan hämningar...

Resterna av gåslevern efter att vi vräkt i oss  två tredjedelar...

Pang!

Min käre make hade stängt av internet innan jag hann skriva dagens inlägg. Och tur var väl det. Istället för en långtråkig vardagsbetraktelse kan jag nu ge en ögonvittnes skildring av en stor katastrof. På väg in till Stockholm i vår säkra gamla Bettan small det till! Eller small och small, det var mest ett diskret puff. Det tog ett tag innan vi förstod vad som hade hänt. Punktering. En riktig punktering. Helt platt bakdäck, inget som gick att missta sig på.

Men maken visste hur det skulle hanteras, han hivade fram domkraft och reservdäck och domderade och stod i. Jag blev nästan lite nykär när jag såg hur manligt han hanterade det hela. Visserligen fick jag sänka ned bilen eftersom han var rädd att hjulet skulle smälla, men ändå. Goa gubben min! Först vadar han i dammen och hissar tehus med domkraft och sedan hissar han gamla Bettan. Jag anar en framtida karriär här...

Sommarens första pioner.

Tyvärr blev det ingen japansk bild på något tehus eftersom den bara ser ut som en friggebod just nu. Jag tar ett foto när verandan satts på plats istället.

Häftiga tonårssynder

Sista helgen på landet innan sommaren. Vänta det där lät konstigt, jag försöker igen; Sista helgen på landet innan vi åker till Italien. Det lät bättre. När vi kom upp till slottet igår kväll upptäckte jag till min stora glädje att senaste numret av VI Läser hade kommit. Jag gillar verkligen den tidningen. Trots att det var min mor som tipsade mig om den. (Ibland är jag inte bättre än en tonårsdotter, och det gäller oftast när min mor tipsar om "häftiga" saker.) I det här numret handlade det dessutom om Åsa Larsson som jag faktiskt har träffat och verkligen tycker om.

När tidningen var utläst någon gång efter lunch följde jag med min man ner till dammen för att se på när han försökte flytta det japanska tehuset. Hur han tänkte göra detta? Jo, med hjälp av vadarbyxor och en domkraft. Om det gick? Naturligtvis inte. Men imorgon ska han få hjälp. Då ska jag ta med mig en kamera och försöka föreviga det hela. Nu ska vi till grannarna och dricka lite vin.

Italien nästa

Sista packningen inför Italienresan. Badkläder -check. Sommarklänningar - check. Snygga skor - check. Hattar - check. Varför är det då sånt kaos på min säng? Kanske för att jag vet att jag inte kommer tillbaka hit innan sommaren är slut. Goda vänner kommer att bo i lägenheten så den slipper stå tom, men det innebär å andra sidan att det gäller att städa - överallt. Stön. Städning är inte min favvosysselsättning.

Strålande sol!

Men nu tror jag att jag har kontroll på det mesta. Ska bara packa ned datorn... Har jag nämnt att vi har planerat att ha en pick-nick i det gröna i kväll? Jag har köpt skinka, brieost, tomater, paprika och, inser precis att jag inte har något att dricka. Attans visste att det var något.

Intervjun

Så var det äntligen dags. Kände mig lugn som en filbunke trots att jag var en kvart för tidig. Tog hissen upp och letade rätt på rätt rum. Dörren stod öppen så jag tittade in och fick sätta igång på en gång. Tack och lov så jag inte hann hispa till mig. Det kändes riktigt bra. Kommer jag inte in så är det inte för att jag missat att säga något.  Och jag hoppas att det blir ett lätt beslut för dem att välja mig. MIG och ingen annan, HA HA HA! Om ca två veckor kommer svaret. Så dags för en ny väntan...

Lägenheten börjar bli allt mer städad, den börjar komma i form helt enkelt. Ett annat problem har dock uppstått, det går numera inte att sova i min säng eftersom den är översållad av saker... Jag anar ett samband här, men kan liksom inte riktigt sätta fingret på det. Kanske någon kan hjälpa mig?

Promenadorkestern

Sött vitt vin på Rigoletto's uteservering en solig eftermiddag i sällskap av min älskade man! Härligt. Jazz i humlegården framförd av en promenadorkester. Att släntra hem genom solvärmda gator med en glasstrut i handen. Jag har haft en riktigt skön och avslappnad nationaldag. Det känns dock inte som om jag har "firat" någonting. Jag har mest njutit, helt egoistisk.

Imorgon intervju.

Skott i ...

Vaknade med en obehaglig misstanke om att idag var dagen då jag skulle få ett ryggskott. Inser att jag alltid släpar på ohyggligt mycket bagage, mitt eget och andras väskor. Och nu börjar det ta ut sin rätt. Gjorde på min mans inrådan en McKinsley (Säkert felstavat)-övning, som är en sorts stretching. Det verkade ha gjort susen för nu är det kväll och inga skott här inte!

I övermorgon är det dags för Skrivarakademi-intervjun. Ja, jag är nervös. Så jag har svårt att sätta mig ned och skriva. Gör en hel massa annat småtjafs istället som; tvätten, disken, räkningar, städ, packning osv. Har till och med börjat lusläsa facebook, vilket är extremt för att vara jag. Måste skärpa mig men det känns mest som om jag har tagit semester. Kanske ska koncentrera mig på hur jag ska få till en skrivarvardag när sommaren börjar och vi flyttar ut på landet

"Vi blev nyfikna på dig och skulle gärna vilja att du kom till en personlig intervju..."

Sydkoreansk avundsjuka för pigor

Håller på att packa ihop vår lägenhet inför sommaren. Men hjärtat hänger inte med, känner mig låg helt enkelt. Så jag gör det jag måste och ligger av resten av tiden på soffan. Tro nu inte att jag är deprimerad, det är jag inte. Jag tycker bara inte om att ha så många måsten framför mig. Så för att råda bot på detta, gick jag hemifrån extra tidigt, tog vägen förbi Sandys och köptee mig en stor take-away latte (15kr). Sedan strosade jag genom stan sippandes på min heta kaffe. Kändes skönt.

Nu har jag kommit ikapp mig själv i följetongen om Stölden, så nu kommer inga fler avsnitt på ett tag. Jag hoppas att ni har uppskattat det lilla som var skrivet. Jag hade hoppats få lite feedback på om detta möjligtvis kunde vara något ni ville läsa mer av. (Och det fick jag från syster yster och lilla mamsen! Tack ock bock!) men jag har förstått att de flesta helst inte vill kommentera och det är helt ok! På sätt och vis är det ju som att läsa en riktig bok, man slipper krav från författaren om sina åsikter.

Apropå lilla mamsen så har hon dragit till SydKorea för att gå på världsutställningen. Vilket äventyr! Avundsjuk? Javisst! Jag är glad att mina föräldrar fortfarande gör mig avundsjuk och hoppas att de aldrig slutar med det. Vad var det min mans farmor alltid brukade säga? Jo: "Bara pigor är nöjda." Och avundsjuka är ett bra tecken på att man inte är nöjd...

Jag och en flaska LingonChili på Café Opera

Carolas dotter på vift

Idag såg jag en av Sveriges mest omtalade bebisar, nämligen Carolas nyadopterade dotter. Söt. Vad mer kan jag säga? Egentligen ingenting, mitt möte var enbart ett synmöte, utan ljud, doft eller känslor. Jag registrerade mest rent allmänt att "jaha, så det är henne det skrivs så mycket om".  Apropå omskrivet, på TV:n går nu Drottningjubileet för full fart. Över tusen båtar på Themsen, pompa, ståt och ruggigt väder. Jag formligen älskar glitter och glamour!

När vi nu är inne på ett kändis tema så vill jag bara meddela att makens nya kolsyrade dryck Tundra (LingonChilin) som jag skrivit om tidigare är med i senaste Amelia. Först stöter jag på den Café Opera och nu i tidningen, ska jag aldrig få vara i fred! Papparazzi överallt och det är drycken de är ute efter. Men vänta ni bara, min tid kommer.

Följetongen (Stölden):

"Så vem har gjort det då?" Betty var ivrig att få igång detektivarbetet som Gusten mer eller mindre hade lovat dem. Och Gusten hakade på.
"Vi var tretton vid bordet, eller hur, plus tre i personalen. Men vi vet att det inte var någon av oss fyra. Och det kan knappast ha varit Isolde eller David eftersom det var de som blev bestulna. Kvar återstår då de tre ungdomarna, chefen och hennes man. Frågar ni mig är det misstänkt med en kvinnlig chef. Och vidare har vi Dick och hans pudding. Och personalen. Fasen, hur många blir det?"
"Det kan knappast ha varit ungdomarna. Det är ordentliga ungar. Hedda har aldrig ens ljugit för sina föräldrar och hennes väninna är så snäll så att hon är tråkig. De har inte ens börjat exprimentera med parfymer!" sa Betty.
"Hur är det med chefens son då?" frågade Henry.
"Han läser juridik."
"Så då har vi Davids chef, Dick och deras respektive..." började Gusten.
"Ja inte är det Dick. Han är så idealistisk att han inte ens strävar uppåt i samhället." sa Henry. Han hade satt sig i soffan bredvid Alice som till allas lättnad hade slumrat till. Efter att ha kontrollerat att rätt mängd skjortärm syntes under kavajen tittade han upp på Gusten. "Chefen och dennes man kan jag inte gå i god för. Och Dicks troféhustru har knappast alltför snäv moral. Men jag skulle ändå satsa mina pengar på att det är någon i personalen."
"Bingo!" utropade Gusten, "jag undrade just när vi skulle komma till pudelns kärna. Det är klart att det är någon i personalen. Frågan är bara om det är kocken, servitrisen eller den där andra."
"Vad gör den där andra egentligen" frågade Betty.
Det blev alldeles tyst i rummet. Betty visste alltid allt om alla, att hon skulle vara utan information var otänkbart. Till slut bröt Henry tystnaden.
"Då vet vi vem tjuven är" konstaterade han. 
Det tog ett tag att smälta detta. Gusten som tagit sig en whiskey, lät den svepa runt i munnen samtidigt som han nickade för sig själv. Betty strök över de tunna plisserade vecken i klänningen och suckade lätt. Men sedan reste hon sig upp.
"Någon som vill spela bridge?" hon svepte genom rummet med blixtrande smycken och prasslande kläder. Vid spelbordet drog hon fram en kortlek ur en liten utdragslåda och började vant blanda korten. "Kan ni skaka liv i Alice? Eller ska vi låta henne vara träkarl i första rundan?"
Det var uppenbart att detta var hur hon brukade spendera sin tid på sina besök hos svärdottern.

Modellfest på Café Opera

Oj, jag var på Café Opera igår kväll. Oj, för att jag aldrig varit där förut. Oj, för att jag stod med på "listan". Oj, för att det var så kallt. Vilken fantastisk lokal. Enormt tak! Vilka andra som var där? Jo en massa långa modeller i kortkorta tajta klänningar och en hel del äldre män. Såg ingen kändis, men lite lösögonfransar och åtminstone ett par silikontuttar. Och några rockers i långt hår och hatt. Kul!

Bestämde mig för att värma mig med en Irish Coffee eftersom jag småfrös. "Tyvärr", sa bartendern, "vi har ingen grädde... och inget kaffe heller." Så det fick bli Gin och Tonic. Men för att vara en riktigt duktig flicka drack jag varannat glas LingonChilli. Såg lite här och där i lokalen folk som stod och försökte läsa på etiketten för att klura ut alkoholhalten kan jag tänka mig. Sorry, men den är alkoholfri!

Men så det bästa av allt. Jag har blivit kallad till intervju av Skrivarakademin! Som jag har väntat. På torsdag bär det av, och sedan börjar nästa väntan.

Följetongen (Stölden):

När Alice och Gusten återvände från sitt samtal med polisen stod det snabbt klart att hon fortfarande var berusad. Hon var kompromisslös och full av åsikter som bara måste ut. Det stod en svag spritdoft om henne.
"Polisen kommer aldrig att lösa detta! Vilka åsnor" var hennes öppningsreplik innan dörren ens hunnit stängas bakom dem.
Gusten tryckte ned sin hustru i soffan och Henry satte en kopp kaffe i handen på henne.
"Vad är det här för blask?" klagade hon och försökte resa sig upp. 
Henry lyckades rädda kaffet från att åka i golvet och det i sista ögonblicket. Gusten hindrade Alice, med en tung hand på hennes axel, från att ta sig upp. Betty använde sig av denna lilla frist till att blanda en alkoholfri Irish Coffee som hon skyndade att ge den kämpande Alice. Så fort hon fått sin 'drink' lugnade hon ned sig och fann sig tillrätta i soffan.
"Vilka åsnor" mumlade hon och rörde runt sockret i botten på Irishglaset, "vet ni vad det frågade?"
"Naturligtvis" svarade Gusten " de ställer samma frågor till alla."
"De frågade hur gammal jag är! Som om det har någonting med saken att göra. Vet de kanske hur gammal tjuven är, och nu gäller det bara att para ihop den informationen med lämplig gäst?"Alice hade tagit av sig glasögonen och hängt dem i urringningen med ena skalmen innanför.
"Åh, polisen gör nog så gott de kan" sa Betty, "Jag tyckte att de verkade väldigt kompetenta."
"Åsnor, man frågar inte en dam i min ålder om hennes ålder" Alice drack en rejäl klunk vitt kaffe och grimaserade över den inbillade whiskey smaken.
"Jodå, de kan säkert sina saker" sa Gusten "men de måste följa sin stelbenta procedur. Enligt lagen får de inte ingripa om de inte har fysiska bevis."
"Nja, det är inte helt korrekt. De kan ta in en person till häktet om de har övertygande indicier mot honom." sa Henry.
"De hade varit mer övertygande om de hade haft på sig uniform. Man vill veta vem man talar med." sa Betty.
"Vad jag ville ha sagt innan alla började avbryta mig med meningslöst pladder, var att det stela tillvägagångssätt som polisen måste följa, så kommer de aldrig att lösa den här stölden. Polisen gör nog vad de kan, men det är upp till oss att knäcka nöten." Gusten hade stått med tummarna innanför hängslena som höll upp de rutiga knäbyxorna i tweed och vägt från häl till tå medan han framförde sitt brandtal.
" De där åsnorna trodde mig när jag sa att jag var femtio, jag är trots allt sextiotre!" Alice hade tömt glaset och reste sig nu ostadigt upp. "Betty är du snäll och visar din unga gäst, det vill säga mig, till hemlighuset" sa hon över axeln samtidigt som hon letade efter sina glasögon i soffan.  

Älskade!

Min älskade man gör så mycket för att jag ska ha det bra att jag ibland blir alldeles överväldigad. Som nu, när han frågade vem jag skulle vilja ta med mig till ett kändisevenemang på Café Opera i kväll. Om han lyckas få med oss på gästlistan vet jag nästan precis vad jag ska ha på mig. Men jag är mest rörd över gesten. Han vet att jag är fascinerad av kändisar (vilket han inte är) så detta är en helt oegoistisk sak för honom att göra. Puss gubben jag älskar dig!

Apropå älskar så har jag nu på kort tid ätit middag med två par som är så uppenbart lyckliga med varandra. Så där så att det verkligen märks. Det ena paret är relativt nygift (jag har deras bröllopsfoto i min gamla mobil, och jag bytte mobil för en månad sedan) och det andra paret har varit gifta i säkert 50 år! Härligt att se, och så skönt när man ska umgås... Måste föresten visa en bild på min nya mobil (som jag fick av min man).

Följetongen (Stölden):

"Åh herre, vad har det tagit åt henne?" Betty rättade lite ryckigt till sin tiara samtidigt som hon stirrade på dörren som precis stängt sig bakom hennes väninna. "Hur mycket hann hon dricka egentligen?"
Henry som stått och trummat med sina välmanikerade naglar mot flygelns glänsande yta, harklade sig innan han svarade. 
"Hon kan mycket väl ha rätt, en taktik av oförstående naivitet är kanske precis vad Isolde behöver. Hon har satt sig själv på en piedestal och hon får våra vänner att känna sig ovälkomna. Vilket inte är speciellt nobelt av henne."
"Isolde har aldrig varit nobel, var har du fått det ifrån?"
"Åh hon har alltid strävat efter att vara finare än oss andra. Såg du inte hur hon försökte sätta Gusten på plats? Den där kommentaren om att 'Jaktklädd är man endast vid jaktevenemang'..." Henry tystnade mitt i meningen och skakade sakta på huvudet.
"Men hon är finare än oss, adel till och med" Betty slängde sig ned i en fåtölj så att klänningen spreds i ett rosa moln runt henne. Hon älskade när den gjorde så och ett ögonblick var hon frestad att ställa sig upp bara för att kunna få sätta sig ned igen. "Nu gick ju inte riktigt kommentaren så som du sa heller..." fortsatte hon, "hon sa nått i stil med 'Jaktklädd, så trevligt'"
"Jag citerade hennes andemening" 
Henry hällde upp ett litet glas Baileys åt sin fru och räckte henne den. Hon förde det genast till läpparna.
"Isolde lever två liv" filosoferade han vidare "Det hon säger och det hon menar. Jag undrar hur vår David orkar vara gift med henne." Han tystnade men tillade sedan, "Vem av henne är han gift med?"
Betty fnissade till. "Vad tror du att hon säger när hon vill..., ja du vet... värma sig?"
Henry  log mot sin fru men valde att inte svara.