Shopping

Nu håller jag på att testa om det går att sälja korta noveller. Här bredvid har ni en köpknapp om ni vill testa. Novellen kostar 3 kronor och handlar om en strumpa.

Storlien

Jag jobbar hårt på att bryta benen i backarna i Storlien. Det går ganska bra, men jag är lite för feg för att få till det där perfekta benbrottet. Bättre lycka i morgon!

Kick-start

Oj det känns som om det var så länge sedan jag bloggade att jag har glömt bort hur man gjorde. Ska jag berätta om vad jag gjort idag? Jag har gått igenom och betalat räkningar och... nej det blir inget bra. Vad jag gjort tidigare i veckan då. Få se nu, vad har jag gjort? Jo, jag var på skrivarmingel på café Rost nere på söder. Avslappnat, inspirerande och lite kick-start inför den nya terminen.

 

Och så var jag och min make på middag hos goda vänner. Ni får själva räkna ut vilken bild som hör till vilket evenemang. Är väldigt stolt över att jag kom ihåg att fota. 

professorn

      Som liten hade han retats för sitt dagdrömmeri. Numera var han beundrad för det. Nyckeln låg i kamouflaget. Innan han lärde sig att dölja det större delen av hans liv det vill säga, hade hans mamma snärtat till honom i bakhuvudet för att få honom att vakna. Och kompisarna hade snabbt lärt sig.

      Ljusrören blinkade till inne på fakulteten för tillämpad filosofi. De gjorde oftast det när universitetets värmepanna la in en högre växel. Vid professor Chosrows arbetsbord stod tre första-års-studenter och stampade. De vägde från fot till fot, men vågade inte störa tystnaden. Kanske var situationen deras fel. Kanske var det något som inte sades som de borde förstå. Professor Chosrow satt stilla med händerna knäppta bakom nacken. Han tycktes stirra intresserat på en halvvissen begonia. Anledningen till att han satt så var en gåta för alla i rummet.

      Under tiden lyfte professor Chosrow ut det sista barnet ur det brinnande huset. Eller, förresten, det var en bebis. Just så, han hade klättrat in i huset och hittat bebisen i dess vagga och lyft ut det. För enkelt. Han hade hittat bebisen inkrupen under föräldrarnas säng, dit röken ännu inte hade nått och bar nu ut det ur det brinnande huset. Just så, just så.

      De tre studenterna hade närmat sig den populäre professorn för att få hjälp med en svårsmält föreläsning om Kant. Professorn hade tagit emot dem. Välvilligt lyssnat på deras bekymmer. Så hade han lutat sig tillbaka i den knarrande kontorsstolen, dragit händerna över den kala hjässan och knutit dem bakom nacken. Men sedan hade blicken liksom glidit av studenterna och fastnat på begonian. Villrådigt såg de nu från blomman till den vise mannen. Vad menade han? Var det ett test?

    Professor Chosrow hade lutat sig bakåt samtidigt som han funderade på hur han skulle förklara något så självklart som Kant för tre må barn. För första-års-studenter var inte mer än barntankemässigt. Och det var hans uppgift att rädda dem. Rädda dem ur den oreda som fanns i deras huvuden. Hans ögon registrerade begonians röda blomblad bredvid dess vissna löv. Det var för att rädda världen ur förtvinad, att resa den ur askan som han existerade.

     Tystnaden sträckte ut sig och blev lång och smal. Studenterna började oroa sig för att den skulle gå av och snärta till dem.

       I korridoren utanför hördes tydliga steg mot plastgolvet. Allting ekade i studenternas ron och de slet sig från den orörliga professorn och la all sin förväntan på dörröppningen. En svag doft av svett förberedde dem på magister Enqvists ankomst. Studenterna vägde återigen på fötterna, en flyttade till och med sin anteckningsbok till andra handen. Torkade handflatan mot byxornas jeanstyg. Stegen saktade inte in, han skulle passera rummet.

      Så för en sekund var han synlig genom dörröppningen. Med sin noppiga cardigan och hukande axlar. Svettdoften nådde sin kulmen, så var han borta.

      Som på ett givet kommando vände sig studenterna återigen mot statyn av professor Chosrow, som hade börjat småle och sakta nicka mot den döende blomman. Det stank av svett i rummet.

-Ojdå, har han fastnat igen?

      Studenterna hoppade till, anteckningsblocket åkte med en smäll i backen. Enqvist fyllde ut dörröppningen.

-Sådär kan han bli sittande i timmar. Det är bäst att ni kommer tillbaka lite senare. Att vara filosof innebär att man måste ge sina tankar tid att vara. Hej på er, tjipp, tjipp.

      Studenten som tappat sitt block rös till vid den avslutande hälsningen. Måste Enqvist vara så barnslig? Kunde han inte vara mer som professor Chosrow. Motvilligt lämnade de rummet.

     Professorn blinkade till och tittade sig omkring i rummet. Det var något som inte riktigt stämde. Vad var det han hade hållit på ed? Var det inte något han skulle förklara? Han började skyffla runt i sina anteckningar, och stötte till den fula begonian. Han borde slänga den där hiskeliga tingesten.

HP

Woho! Ny dator! Lycka. Nu har jag lagt in ywriter, google chrome och väntar bara på att office-paketet ska installeras. Sedan är jag igång igen. Det första jag ska göra är att skriva ned läxan. Jadå jag är en flitig student.Men det är inte speciellt lyckat att skriva i sängen. Fortfarande inte.

Ny dator

Inväntar en ny dator eftersom den jag skriver på nu hela tiden strejkar. Förhoppningsvis kommer den nya i början på nästa vecka...

Eftersom jag inte har skrivit sedan nyår vill jag bara säga att i år hade vi det absolut bästa nyårsfirandet på flera år. Vi hade sånguppträdande av Klara Gratte och efter tolvslaget blev det ett burleskbesök av Velma Voluptuous. Fantastiskt!

Efter det var det dags för Gagnam Style...