Förkylt

Är förkyld. Har köpt storpack näsdukar. Snörvlar framför TVn. Topmodel. Trött.

GOSF

Min man fick brev från "Gris och Skridskoföreningen" idag. Tack och lov så händer inte det alltför ofta. CD:n "Apor och Skit" ingår i medlemsavgiften.

örongodis

Min klocka har av okänd anledning hoppat fram en halvtimme.  Så nu är jag resklar på tok för tidigt. Knepigt när allt är iordning städat. Men säkert nyttigt att öva på att göra ingenting. Fast när jag sitter här och känner efter känner jag att jag har lite ont i örat. Ska nog sluta känna efter.

Endast månen ser mig

Sitter framför en kallnande brasa på landet. Det är becksvart utomhus med månen som en avlägsen gatlampa. Och jag är klar med läxan! Just nu känns det som det bästa  jag någonsin skrivit. Fast jag misstänker att det inte är fullt så bra när jag läser det om en vecka. Men trots det känns det så himla bra just nu.

Choklad är magiskt

Läxan känns i dag som ett oöverstigligt hinder. Jag vet att jag måste över det, men jag vill inte börja. Hjärnan skenar åt alla möjliga håll i sina försök att undvika texten. Jag har helt enkelt ingen skrivlust just precis nu. Jag vill slänga mig i soffan äta choklad och blippa mellan olika TV-program. Men jag vet att jag bara har i dag och i morgon på mig. Hela förmiddagen har gått åt till att läsa och kommentera förra veckans inskickade läxbidrag. Min favorit var Fröken W's historia där hela mänskligheten har försvunnit. Alla utom fyra stackare. Eller finns det kanske fler kvar? Och vad har hänt?

Jag kanske bara behöver en lämplig situation för min hjältinna. Kanske kan komma på något om jag äter lite choklad...

Skräck

Drömde en mardröm i natt om krälande stora svarta blänkande myror. Ja jag vet för många adjektiv, men det var en adjektivstinn dröm.Kunde inte somna om förrän långt in på småtimmarna. Så när vi på eftermiddagen fick i uppdrag att skriva något äckligt, eller något som gjorde oss rädda eller om en psykopat så visste jag precis vad jag skulle skriva.

Problemet var att när jag skulle läsa upp mitt alster, sist av alla, var jag så uppskrämd av alla andras historier att jag inte kunde få rösten att bära. Den bara bröts på ordet "öl". Kändes otroligt fånigt, men skräck är något som bäst byggs upp över tid.Och uppbyggnaden var mästerlig. Jag går i en ruggig klass.

Release-party

I dag mördade jag en karl. Det var en pensionär på flygplanet till Mallorca som råkade få i sig lite för mycket arsenik. Jaja, det var ändå ingen trevlig karl. Och så löste jag mysteriet med den försvunna hästen. Det var Lisa som hade släppt ut hästen för att slippa galoppera. Kom inte och säg att jag har tråkiga dagar! Det händer verkligen massor hela tiden.

Kolja på djupt vatten av Åke Sandahl

Även i verkliga världen händer det saker. Jag har blivit bjuden på mitt livs första release-party. Japp, så cool är jag! Visserligen har jag aldrig träffat författaren Åke Sandahl, men vi har facebookat. Och boken har jag inte hunnit läsa heller. Här får jag ta till ursäkten att den faktiskt inte finns i handeln ännu. Men jag SKA få träffa författaren, och jag SKA läsa boken. Snart.

Djungelliv

Nu är jag igång och skriver prosa igen. Det här är faktiskt första gången sedan poesiblocket började. Jag ska försöka mig på genren fantasy. Och det är såå roligt. Inte just fantasy, men att skriva långa texter igen. Jag älskar verkligen att förlora mig själv i invecklade dagdrömmar. Samtidigt försöker jag hålla igen så att mina kurskamrater ska orka ta sig igenom texten. Max fyra sidor, och så får jag bearbeta igenom dem tjugo gånger istället för att skriva mängder.

I det här fallet handlar det om en tjej, som råkar komma in i en parallellvärld. En djungel. Och där står hon med sin latte från Espresso House och har ingen aning om hur hon ska ta sig tillbaka.

Fallvatten

Sent sent i går kväll läste jag ut Mikael Niemis "Fallvatten". Det är första gången jag läser en katastrofbok, och jag hade nog förväntat mig lite mer. Vattnet strömmar och ödelägger. Toppen jag är med. Olika öden plockas upp. Japp jag hänger på. Men sen då, varför dör ingen? Vad händer med flodvågen? Når den Luleå? Och vad händer där i så fall? En flodvåg i norra norrlands ödemark, jo visserligen en tragedi, men... Trodde aldrig att jag skulle känna så men jag vill ha mer Död och Ödeläggelse. På plussidan det var en riktig bladvändare!

Sex är svettigt

Åh herre min je! Idag skulle vi skriva sexscener. Och det gick verkligen hett till. På balkonger, bryggor, tvättstugegolv. Ja en höll till och med till i sängen. Har aldrig tidigare blivit svettig av att skriva men idag stank det verkligen svett om mig. Men lugn alla där ute med livlig fantasi, det rörde sig inte om pornografi utan mycket smakligt sex. Något som måste finnas med om man skriver i genren Romance.

En svensk romance författarinna  http://simonaahrnstedt.se/

 La mig i badet när jag kom hem men fick inte ligga speciellt länge innan det ringde på dörren. Jag hade tydligen beställt jultidningar för någon månad sedan och precis just nu skulle de delas ut. Ja jösses.

Med bett

Denna vecka har jag ägnat åt att ta hand om mig själv som det så fint heter. Det känns dock som en mycket utstuderad form av tortyr. Först var det en timme hos tandhygenisten och idag var det dags att platta till tuttarna hos mammografidamerna. Varför jag årligen går till människor som talar om för mig att jag inte förstår mitt eget bästa, är en gåta.

Lite roligt var det visserligen att se skalet efter två herrar hänga ute i tandläkarens väntrum. Det är nästan så att jag kan se dem diskutera något viktigt ur tidningen med varandra.

Ett ljus i natten

I morse började vi nästa block i vår gedigna skrivarutbildning. Genre-litteratur. Och som vanligt är jag helt utslagen så här på kvällskvisten. Jag är fortfarande förvånad över att det tar så enormt mycket på krafterna, vi sitter ju bara och skriver. ju.

I helgen var det bättre. Jag blev bjuden hem till min väninna S på ljusparty. Ungefär som tupperware party fast med svindyra stearinljus. Coolt med ljus som kunde tändas och släckas med fjärrkontroll. Underbart gott fika med kaffe och hembakta kakor. Och fina ljus (doftade jul) var  det också, så pass fina att det nu räknas till årets dyraste fika. Det får nog gå ett tag innan jag vågar fika hos S igen...

Dagens teknik

Äntligen har jag fått en modern mobil med kamera och internet-uppkoppling! Nu kan jag ta bilder av allt som händer mig. Och slipper umgås med människor i min omedelbara närhet. Det kallar jag framtid! Få se nu om jag kan lägga upp en bild på min man under vår romantiska lunch...

Jäpp, fungerar utmärkt! Fast det är klart vore bra om någon kunde uppfinna ett sätt för fotot att hoppa från mobilen och in i min dator. Men man kan inte få allt. 

Estraddikter

War han dimyl, Mr Wind-Ahlay?

Lady Whinram, hyn war limad

”Why, min darla? Mr lay a windh.”

Dimyl war han, Mr Wind-Ahlay.

Lara Dynwihm;

”Mr Wind-Ahlay, han dyr mil wa?!

Rymd wanihla. Lay a windh Mr,

DNA war hymli. An liwhad myr.”

Dimyl war han, Mr Wind-Ahlay.

Lady Whinram;

”Hymli DNA war?! Han dimyl naw.

DNA ryma liwh! Min darla, why?”

Dimyl war han, Mr Wind-Ahlay

Dimyl war han.

du måste lyssna på det här

sa min man

det är som en godnattsaga

inga skrikiga röster

det enkla är det geniala

som tänkande människor

jag vågar knappt andas

jag lyssnar

vad som helst kan hända

Nerver i dallring

I dag är jag inriktad på imorgon. I morgon har vi estradpoesi på schemat. Närmare bestämt ScenKaskad i Blackebergs scen och vår egen hemsnickrade poesi. Två korta dikter ska jag framföra. Genialiska om du frågar mig. Dada-diktning om du frågar min lärare. Så nu gäller repetition. Men alla är nervösare än jag.

Så det blir inte mycket tid över till mig. Inte hemma, inte på skolan. Men jag är också nervös. På mitt sätt. Försökte läsa mina dikter för min man, men kom inte ens halvvägs innan han bytte samtalsämne. Missförstådd poet är det inte svårt att bli nuförtiden.

Regnvåt

Regnet öser ned. Och som vanligt har jag varit helt oförmögen att inse vad detta innebär när jag stod på loftgången och låste dörren. Alltså hade jag en öppen väska och varken regnkläder eller paraply. Hoppades att det skulle sluta regna istället. Hoppades och hoppades medan regnet klistrade sig mot glasögonen. För jag hade visst glömt att sätta på mig linserna i morse. Till slut bytte jag ut mitt hopp, till ett hoppas att det börjar snöa. Men det hjälpte inte heller.

Lånad från minplatsblandorden.blogspot.com

Hemma aaah

Hemkommen, bortkommen. Tvätta, packa upp, lägga barn, snubbla på barn. Äh, vi går ut och fikar.

flickr-foto från stanislavsmirnov

När vi kom inramlande i lägenheten igår, med fett hår och flygplansstank i kläderna, hittade vi finbesök vid köksbordet. Där satt fru B och fru K och lilla fröken och C med för den delen. Toppen tänkte jag. Någon att visa alla mina inköp för! De hade aldrig något val, det var bara för dem att sucka sig igenom mina klädesberg. Så här dagen efter har jag precis insett att jag nu inte kan wow:a någon med en ny klänning. De har redan sett allt. Attans. Miss i planeringen.

Möte i monsunen

I går bröt hela helvetet loss. Takpannor flög, det osade ur elkontakterna och barmusikerna spelade tappert trots att havsvattnet sprayade dem våta. Verandan fick utrymmas, men en tapper skara ledd av svärfar höll sig fast i utomhusbaren. Själv rymde jag in på rummet; the Dutch Suite, på tredje våningen. Men när gardinerna blåste in i rummet likt gigantiska segel trots att alla fönster var stängda, letade jag återigen upp min man.

Monsun i all ära, det är verkligen mäktigt. Men jag fick en stark Titanic-känsla. Speciellt eftersom bröllopet som hölls i stora balsalen direkt under oss hade en orkester som spelade oss genom stormen. Jag sov oroligt i takt till de skallrande rutorna, orkesterns svaga toner samt droppet från vatten som trycktes in genom springorna mellan fönsterrutorna. I bakgrunden havets dån och som ett täcke över alltsammans vinden.