Möte i monsunen

I går bröt hela helvetet loss. Takpannor flög, det osade ur elkontakterna och barmusikerna spelade tappert trots att havsvattnet sprayade dem våta. Verandan fick utrymmas, men en tapper skara ledd av svärfar höll sig fast i utomhusbaren. Själv rymde jag in på rummet; the Dutch Suite, på tredje våningen. Men när gardinerna blåste in i rummet likt gigantiska segel trots att alla fönster var stängda, letade jag återigen upp min man.

Monsun i all ära, det är verkligen mäktigt. Men jag fick en stark Titanic-känsla. Speciellt eftersom bröllopet som hölls i stora balsalen direkt under oss hade en orkester som spelade oss genom stormen. Jag sov oroligt i takt till de skallrande rutorna, orkesterns svaga toner samt droppet från vatten som trycktes in genom springorna mellan fönsterrutorna. I bakgrunden havets dån och som ett täcke över alltsammans vinden.