Ta det piano

Tänk för någon vecka sedan kom jag på varför jag har så svårt för personer som envisas med att sjunga med i hela sånger på fester. Eller det är ju inte personerna jag har svårt för utan snarare företeelsen. Det är nämligen så att när någon sjunger med, stänger min hjärna av. Tydligen är min hjärna mycket musikintresserad, för den lyder inte mig under sådana högtidsstunder. Så när någon beslutar sig för att visa sin omgivning att '...texten till den här låten kan jag och jag tänker sjunga hela utan att låta mig avbrytas. Faktum är att om någon försöker avbryta kommer jag bara att sjunga ännu högre.' I ett sådant läge blir jag ett tomt kolli. Det är bara att vänta på att hjärnan ska slå på igen och låta mig tänka egna tankar.

När jag tänker efter så reagerar hjärnan likadant på TV:n... Jag kanske fick en lite billigare hjärna eftersom jag är andra barnet. Men det kanske går att få den lagad. Fast å andra sidan så har jag vant mig vid den nu, så det är nog lika bra att låta den få krångla på som vanligt. Och den där sjungande personen brukar verka nöjd över att någon sitter och tittar på dem med halvöppen mun genom hela sången.