Författarskola

Ikväll var jag på skrivakademins (http://www.folkuniversitetet.se/Skolor/Estetiska-skolor/Skrivarakademin-i-Stockholm/) öppet hus, med information och prova-på-föreläsningar. Och jag måste säga att jag är helt såld! En av föreläsarna med ett något lustiga utseende, han såg ut som en korsning mellan Kina-vetaren Perry Johansson, Peter Stormare och min Kusin A, var verkligen briljant. På ett ögonblick kunde han se hur en text var uppbyggd, vilken teknik som använts, och vart man ville komma med den.

Men nästan lika bra som det var att alla som kommit till kvällen verkligen kunde skriva. Med sådana kursdeltagare kan inte kursen bli för enkel. Jag var verkligen inte bäst i klassen... Konstigt nog fick jag rampfeber så när jag skulle läsa min text darrade rösten hörbart. Detta är konstigt eftersom jag är och alltid har varit en person som älskar strålkastarljus.

Här bjuder jag på mitt bidrag i en övning där vi skulle beskriva ett vykort, hoppas att ni kan se landskapet framför er.
Himlen var enorm, utan slut men mättad av regn. Fukten klibbade intimt fast vid kroppen. Hon såg ut över landskapet. Det gick att se långt. Mycket långt. Knäna ville nära på vika sig då de anade den sträcka blicken färdades. Det luktade tungt av den blöta jorden och de gröna fälten. Hon kunde i sin fantasi höra härarna marschera fram bortom horisonten, eggade av all denna mark de en gång skulle kunna vinna. Men hon var ensam här, och smaken av diset var frisk i hennes mun. Så slog hon ned vandringsstaven i jorden och tog det första steget.