Att sko sig på situationen

Har smitit iväg ett ögonblick från våra gäster för att hinna skriva ett inlägg i kväll. Det borde jag naturligtvis inte skriva eftersom jag vet att de läser bloggen och därmed kommer att få reda på vad jag gjort. Men man kan inte alltid hålla alla sina hemligheter hemliga... Härligt med middag på balkongen med ett några glas vin.

Idag har jag gjort en sak för mig själv; köpt ett par alltför dyra skor. Och en för min mamma; läst nästan alla hennes texter. Nu vet jag varför jag skriver som jag skriver. Och en för skrivandet; övat på att rätta andras texter, vilket är MYCKET svårt. För att jag ska lyckas måste jag i princip skriva om hela texten och sedan gå tillbaka och se vad jag ändrade. Först efter det kan jag tala om vilka saker som stört mig i texten.

Såg Eurovision i går, men missade tyvärr de första tio bidragen... Ska göra bättre ifrån mig på torsdag!

Kommissarie Karlsson höll upp kontorsdörren åt Isolde och David, medan Kommissarie Läckberg kontrollerade att stora hallen tömdes på folk. Snabbast ut var de tre i cateringspersonalen som smet ut genom en svängdörr som med all säkerhet tog dem till det trygga och varma köket. In i stora bankettsalen försvann en grupp om fyra medelålders män och kvinnor. Kommissarie Läckberg kunde inte låta bli att beundra den vackra blondinens välsvarvade ben då hon försvann in genom dubbeldörrarna. Han var inte mycket för rumpor och bröst men ben var en helt annan sak... Den rosa damen som hade svamlat så osammanhängande försvann in i musikrummet tillsammans med tre andra pensionärer. Läckberg suckade inom sig, det skulle ta tid att få ett vettigt vittnesmål ur henne, det kände han på sig. Längst dröjde sig de tre ungdommarna kvar. De väntade tydligen på att något spännande skulle inträffa. Läckberg spände ögonen i dem och frågade;
-Vill ni erkänna stölden?! 
-Nej tack, svaret kom med en liten hovnigning från en av tjejerna. Sedan lyfte hon helt fräckt upp en iphone och tog en bild av honom. Förstummat stirrade han efter dem när de snabbt smet ut genom en dörr som borde leda dem in i biblioteket. Han rättade till uniformen och kände efter att polislegitimationen låg kvar i bakfickan, det här med fotograferingen måste han ta upp med kommissarie Karlsson. 
Kommissarie Läckberg scannade av den stora, nu tomma, hallen med dess glänsande stengolv och vackra marmorpelare. Så gick han in på kontoret där värdparet redan befann sig tillsammans med Kommisarie Karlsson och stängde dörren efter sig med ett kontrollerat klick.