Carolas dotter på vift

Idag såg jag en av Sveriges mest omtalade bebisar, nämligen Carolas nyadopterade dotter. Söt. Vad mer kan jag säga? Egentligen ingenting, mitt möte var enbart ett synmöte, utan ljud, doft eller känslor. Jag registrerade mest rent allmänt att "jaha, så det är henne det skrivs så mycket om".  Apropå omskrivet, på TV:n går nu Drottningjubileet för full fart. Över tusen båtar på Themsen, pompa, ståt och ruggigt väder. Jag formligen älskar glitter och glamour!

När vi nu är inne på ett kändis tema så vill jag bara meddela att makens nya kolsyrade dryck Tundra (LingonChilin) som jag skrivit om tidigare är med i senaste Amelia. Först stöter jag på den Café Opera och nu i tidningen, ska jag aldrig få vara i fred! Papparazzi överallt och det är drycken de är ute efter. Men vänta ni bara, min tid kommer.

Följetongen (Stölden):

"Så vem har gjort det då?" Betty var ivrig att få igång detektivarbetet som Gusten mer eller mindre hade lovat dem. Och Gusten hakade på.
"Vi var tretton vid bordet, eller hur, plus tre i personalen. Men vi vet att det inte var någon av oss fyra. Och det kan knappast ha varit Isolde eller David eftersom det var de som blev bestulna. Kvar återstår då de tre ungdomarna, chefen och hennes man. Frågar ni mig är det misstänkt med en kvinnlig chef. Och vidare har vi Dick och hans pudding. Och personalen. Fasen, hur många blir det?"
"Det kan knappast ha varit ungdomarna. Det är ordentliga ungar. Hedda har aldrig ens ljugit för sina föräldrar och hennes väninna är så snäll så att hon är tråkig. De har inte ens börjat exprimentera med parfymer!" sa Betty.
"Hur är det med chefens son då?" frågade Henry.
"Han läser juridik."
"Så då har vi Davids chef, Dick och deras respektive..." började Gusten.
"Ja inte är det Dick. Han är så idealistisk att han inte ens strävar uppåt i samhället." sa Henry. Han hade satt sig i soffan bredvid Alice som till allas lättnad hade slumrat till. Efter att ha kontrollerat att rätt mängd skjortärm syntes under kavajen tittade han upp på Gusten. "Chefen och dennes man kan jag inte gå i god för. Och Dicks troféhustru har knappast alltför snäv moral. Men jag skulle ändå satsa mina pengar på att det är någon i personalen."
"Bingo!" utropade Gusten, "jag undrade just när vi skulle komma till pudelns kärna. Det är klart att det är någon i personalen. Frågan är bara om det är kocken, servitrisen eller den där andra."
"Vad gör den där andra egentligen" frågade Betty.
Det blev alldeles tyst i rummet. Betty visste alltid allt om alla, att hon skulle vara utan information var otänkbart. Till slut bröt Henry tystnaden.
"Då vet vi vem tjuven är" konstaterade han. 
Det tog ett tag att smälta detta. Gusten som tagit sig en whiskey, lät den svepa runt i munnen samtidigt som han nickade för sig själv. Betty strök över de tunna plisserade vecken i klänningen och suckade lätt. Men sedan reste hon sig upp.
"Någon som vill spela bridge?" hon svepte genom rummet med blixtrande smycken och prasslande kläder. Vid spelbordet drog hon fram en kortlek ur en liten utdragslåda och började vant blanda korten. "Kan ni skaka liv i Alice? Eller ska vi låta henne vara träkarl i första rundan?"
Det var uppenbart att detta var hur hon brukade spendera sin tid på sina besök hos svärdottern.