Älskade!

Min älskade man gör så mycket för att jag ska ha det bra att jag ibland blir alldeles överväldigad. Som nu, när han frågade vem jag skulle vilja ta med mig till ett kändisevenemang på Café Opera i kväll. Om han lyckas få med oss på gästlistan vet jag nästan precis vad jag ska ha på mig. Men jag är mest rörd över gesten. Han vet att jag är fascinerad av kändisar (vilket han inte är) så detta är en helt oegoistisk sak för honom att göra. Puss gubben jag älskar dig!

Apropå älskar så har jag nu på kort tid ätit middag med två par som är så uppenbart lyckliga med varandra. Så där så att det verkligen märks. Det ena paret är relativt nygift (jag har deras bröllopsfoto i min gamla mobil, och jag bytte mobil för en månad sedan) och det andra paret har varit gifta i säkert 50 år! Härligt att se, och så skönt när man ska umgås... Måste föresten visa en bild på min nya mobil (som jag fick av min man).

Följetongen (Stölden):

"Åh herre, vad har det tagit åt henne?" Betty rättade lite ryckigt till sin tiara samtidigt som hon stirrade på dörren som precis stängt sig bakom hennes väninna. "Hur mycket hann hon dricka egentligen?"
Henry som stått och trummat med sina välmanikerade naglar mot flygelns glänsande yta, harklade sig innan han svarade. 
"Hon kan mycket väl ha rätt, en taktik av oförstående naivitet är kanske precis vad Isolde behöver. Hon har satt sig själv på en piedestal och hon får våra vänner att känna sig ovälkomna. Vilket inte är speciellt nobelt av henne."
"Isolde har aldrig varit nobel, var har du fått det ifrån?"
"Åh hon har alltid strävat efter att vara finare än oss andra. Såg du inte hur hon försökte sätta Gusten på plats? Den där kommentaren om att 'Jaktklädd är man endast vid jaktevenemang'..." Henry tystnade mitt i meningen och skakade sakta på huvudet.
"Men hon är finare än oss, adel till och med" Betty slängde sig ned i en fåtölj så att klänningen spreds i ett rosa moln runt henne. Hon älskade när den gjorde så och ett ögonblick var hon frestad att ställa sig upp bara för att kunna få sätta sig ned igen. "Nu gick ju inte riktigt kommentaren så som du sa heller..." fortsatte hon, "hon sa nått i stil med 'Jaktklädd, så trevligt'"
"Jag citerade hennes andemening" 
Henry hällde upp ett litet glas Baileys åt sin fru och räckte henne den. Hon förde det genast till läpparna.
"Isolde lever två liv" filosoferade han vidare "Det hon säger och det hon menar. Jag undrar hur vår David orkar vara gift med henne." Han tystnade men tillade sedan, "Vem av henne är han gift med?"
Betty fnissade till. "Vad tror du att hon säger när hon vill..., ja du vet... värma sig?"
Henry  log mot sin fru men valde att inte svara.