Sekunderna före käftsmällen

Jag promenerade rätt in i en hetsig konflikt. Det var en småbarnsfar som blivit vansinnig på byggskräppåsar av det större slaget som hindrade gående från att ta sig fram på en promenad. Rasande sköv hann ut säckarna på gatan (de var alldeles för tunga för att flytta eller slänga) för att tränga sig och sin barnvagn förbi. Byggarbetarna blev som vansinniga och efter pappan rusade en 150kilos bjässe i byggkläder. Jag beslöt mig för att göra en insats för freden genom att bevittna det hela på nära håll. Jag tänkte att det skulle lugna ned alla parter om det stod en dam i närheten och höll koll på dem.

Resonemangen var sunda från båda parter så jag la mig inte i.
Pappan; Det är enligt lag förbjudet att blockera en trottoar såvida man inte först har sökt och fått tillstånd.
Byggarbetaren; Vi blockerar trottoaren för att skydda gående från byggmaterial som kan falla ned då vi byter ut fönstrena.

Det gick så långt att pappan ringde polisen (som inte kunde komma). Byggarbetaren bad om pappans uppgifter för att kunna anmäla honom (vilket han fick). Och pappan lovade att ringa byggarbetarens chef och företag. Men det gick städat till. De diskuterade att slå varandra på käften men eftersom det fanns barn och vittnen (jag) så nära, fick det förbli en tanke.

Spännande värre! Sedan fick jag en present av min man; en guldväska till mitt armband. Jag har en länk med små symboler från mitt liv, och ibland får jag en ny symbol av min man. Jag har en abbacus ((kulram) eftersom jag är matematiker), en skrivmaskin (eftersom jag är en författare) och nu en resväska (eftersom jag är en globetrotter).