Modellfest på Café Opera

Oj, jag var på Café Opera igår kväll. Oj, för att jag aldrig varit där förut. Oj, för att jag stod med på "listan". Oj, för att det var så kallt. Vilken fantastisk lokal. Enormt tak! Vilka andra som var där? Jo en massa långa modeller i kortkorta tajta klänningar och en hel del äldre män. Såg ingen kändis, men lite lösögonfransar och åtminstone ett par silikontuttar. Och några rockers i långt hår och hatt. Kul!

Bestämde mig för att värma mig med en Irish Coffee eftersom jag småfrös. "Tyvärr", sa bartendern, "vi har ingen grädde... och inget kaffe heller." Så det fick bli Gin och Tonic. Men för att vara en riktigt duktig flicka drack jag varannat glas LingonChilli. Såg lite här och där i lokalen folk som stod och försökte läsa på etiketten för att klura ut alkoholhalten kan jag tänka mig. Sorry, men den är alkoholfri!

Men så det bästa av allt. Jag har blivit kallad till intervju av Skrivarakademin! Som jag har väntat. På torsdag bär det av, och sedan börjar nästa väntan.

Följetongen (Stölden):

När Alice och Gusten återvände från sitt samtal med polisen stod det snabbt klart att hon fortfarande var berusad. Hon var kompromisslös och full av åsikter som bara måste ut. Det stod en svag spritdoft om henne.
"Polisen kommer aldrig att lösa detta! Vilka åsnor" var hennes öppningsreplik innan dörren ens hunnit stängas bakom dem.
Gusten tryckte ned sin hustru i soffan och Henry satte en kopp kaffe i handen på henne.
"Vad är det här för blask?" klagade hon och försökte resa sig upp. 
Henry lyckades rädda kaffet från att åka i golvet och det i sista ögonblicket. Gusten hindrade Alice, med en tung hand på hennes axel, från att ta sig upp. Betty använde sig av denna lilla frist till att blanda en alkoholfri Irish Coffee som hon skyndade att ge den kämpande Alice. Så fort hon fått sin 'drink' lugnade hon ned sig och fann sig tillrätta i soffan.
"Vilka åsnor" mumlade hon och rörde runt sockret i botten på Irishglaset, "vet ni vad det frågade?"
"Naturligtvis" svarade Gusten " de ställer samma frågor till alla."
"De frågade hur gammal jag är! Som om det har någonting med saken att göra. Vet de kanske hur gammal tjuven är, och nu gäller det bara att para ihop den informationen med lämplig gäst?"Alice hade tagit av sig glasögonen och hängt dem i urringningen med ena skalmen innanför.
"Åh, polisen gör nog så gott de kan" sa Betty, "Jag tyckte att de verkade väldigt kompetenta."
"Åsnor, man frågar inte en dam i min ålder om hennes ålder" Alice drack en rejäl klunk vitt kaffe och grimaserade över den inbillade whiskey smaken.
"Jodå, de kan säkert sina saker" sa Gusten "men de måste följa sin stelbenta procedur. Enligt lagen får de inte ingripa om de inte har fysiska bevis."
"Nja, det är inte helt korrekt. De kan ta in en person till häktet om de har övertygande indicier mot honom." sa Henry.
"De hade varit mer övertygande om de hade haft på sig uniform. Man vill veta vem man talar med." sa Betty.
"Vad jag ville ha sagt innan alla började avbryta mig med meningslöst pladder, var att det stela tillvägagångssätt som polisen måste följa, så kommer de aldrig att lösa den här stölden. Polisen gör nog vad de kan, men det är upp till oss att knäcka nöten." Gusten hade stått med tummarna innanför hängslena som höll upp de rutiga knäbyxorna i tweed och vägt från häl till tå medan han framförde sitt brandtal.
" De där åsnorna trodde mig när jag sa att jag var femtio, jag är trots allt sextiotre!" Alice hade tömt glaset och reste sig nu ostadigt upp. "Betty är du snäll och visar din unga gäst, det vill säga mig, till hemlighuset" sa hon över axeln samtidigt som hon letade efter sina glasögon i soffan.