Gratis smörgås!

I morse följde jag med min man på Bukowskis handlarfrukost. Det vill säga, alla antikhandlarna blir bjudna på en något torr macka och en pyttekopp med kaffe, och kan sedan mingla runt i lugn och ro. Vi deltog med liv och lust. Kanske en aning för mycket liv för min man lyckades spilla sitt kaffe. Men men, det är inte så dumt att börja dagen med att betrakta Zorn-tavlor av normalt byggda damer, John Bauer troll och Carl Larsson inredningar.

Bättre än igår då jag började dagen med att konstatera att det stack ut en bil ur huset. Fick senare veta att man kört in en Audi i en mobilaffär, hoppat ut och försvunnit från platsen i en annan bil. Varför man skulle vilja göra något sådant vet jag faktiskt inte.

Bilden hämtad från www.idg.se

Följetongen (Stölden):

När Betty och Henry kom tillbaka efter sin tid hos polisen var Alice inne på sin andra Irish Coffee. Hon var blossande röd om kinderna. Nu satt hon vid den nätta kabinettsflygeln och klinkade lite på tangenterna.

"Alice! Nu är det er tur!" Betty seglade genom rummet bort till sin väninna, "Poliserna var sååå trevliga! Och vilka stiliga uniformer. Fast... de kunde ha lite mer ordnar och sånt så man visste vem som var högst i rang, så att säga. Men det har de väl bara på sig på större banketter förståss."

"Nu pladdrar du igen, min duva", avbröt Henry. "Du får berätta allt när de kommer tillbaka, annars kommer de aldrig iväg."

Betty som hade vänt sig mot sin man under detta korta tillkännagivande vände sig åter mot Alice.

"Han har tyvärr rätt, vilket i sig är rätt chokerande", hon avbröt sig för att blinka menande men fortsatte omedelbart, "Skynda er nu, polisen väntar inte på någon." 

Alice tömde sitt glas i tre stora klunkar och ställde försiktigt ned det på flygelns nedfällda lock. Hon reste sig långsamt, inte utan viss majestät.

"Nej men!" utbrast Betty gällt och tittade från Alice glas bort mot drinkbordet för att låta ögonen stanna anklagande på Gusten. "Ni har väl inte tagit av spriten! Ni hörde ju Isolde..."

"Japp", svarade Alice lugnt och dolde en liten rap bakom handen, "och vi gjorde PRECIS som Isolde sa. Inte sant Gusten?!"

"Precis som Isolde sa", nickade Gusten med ett brett flin. Han hade redan hunnit bort till dörren och stod och väntade på sin fru.

"Nej, nu har ni allt missförstått allt", Betty vred sina händer och började plocka runt bland flaskorna på drinkbordet, "det var inte SÅ hon menade det... Det var bara något hon sa... Hon säger alltid sånt som hon inte menar." 

"Varför då?" Alice gick försiktigt över golvet mot dörren hon var mycket koncentrerad på denna sysselsättning. Betty såg upp från sitt plockande, och skyndade sig sedan fram för att hjälpa sin väninna till dörren.

"För att, för att, ... tja för att det låter bättre än när hon säger vad hon menar antar jag..." 

"Då är det kanske dags att någon gör som hon säger och inte vad hon antyder." Alice som nu lyckats ta sig fram till sin man utan fadäser log ett strålande leende mot sin väninna.

"Irish Coffee på strösocker blir förvånandsvärt bra, men om personalen tittar förbi så be dem vispa lite grädde är du snäll."

Så seglade paret Vilander ut genom dörren för sitt möte med den nyktra polismakten.