Kaffe med Loreen

Satt som vanligt och skrev på Mornington hotell när jag hörde en bekant mörk lite raspig stämma. Jag tittade upp och där kommer Loreen gående med en kaffe. Oj oj, jag gjorde som vanligt och sms:ade till vår inneboende som tycker lika mycket om kändisar som jag. Men professionell som jag är fortsätter jag att skriva på min OTROLIGT spännande bok utan att tjuvlyssna (de satt för långt bort...) Efter ett tag kommer en äldre man (i min ålder) och sätter sig bredvid mig, han får syn på Loreen och stegar dit. "Hej, var det inte du som vann melodifestivalen. Du är jättebra! Lycka till!" Då skämdes jag för mitt diskreta sms. Varför kunde jag inte bara ge lite positiv feedback, jag älskar det ju själv.

Appropå positivt, fick jag ett facebookinlägg från en man jag mött på ett sent skrivarmingel. Han skrev: "Hej Myra, av de som besöker min logg hade jag hittills inte mött någon som läst 1Q84. Därför blev jag glad när du skrev att du läst den och älskade den!" Och jag blev stolt som en tupp. Tänk att jag kunde bli så förtjust för att någon hört att jag läst en bok. Men det blev jag verkligen. Och helt plötsligt förstod jag vad de menar när de säger att man ska researcha innan man söker ett jobb/förlag och komma med personliga kommentarer om företaget/personen.