Ralph Lauren nojja

Blev inbjuden av min väninna A att gå på en utförsäljning av Ralph Laurens kläder. Följde glatt med dit. I dörren stod en vakt och kollade nogrannt inbjudningarna. Väl innanför dörrarna såg det ut som en stressig dag på HM. Kläder som låg i huller ombuller på utsatta bord. Kläder som var tillbaka hängda lite hipp som happ på sina ställningar. Massor med människor som artigt ryckte kläderna ur händerna på varandra.

Jag har alltid velat ha en Ralph Laurens kjol eller klänning så jag försökte hitta något sådant. Det gick inte. Det bidde en skjorta och ett par korta sommarbyxor. Mycket nöjda gick vi där ifrån för att ta vårt något sena morgonkaffe. Resten av dagen har jag torkat av stolar och undvikit att sitta på bänkar allt för att rädda mina nya vita linnebyxor. Det är fasligt jobbigt att ha nya kläder. Jag höll till exempel på att bli nedstänkt med kaffe då min man tappade sin telefon i kaffekoppen.

Och det har inte varit smärtfritt att släppa på vattnet i annexet heller. Vi fick rapporter om att en blandare och en toalettstol gått sönder under vintern. Blandaren är nu bytt men toaletten var svårare. En ny hade snabbt tagits till platsen men när den packades upp visade den sig vara trasig den med. Ytterligare en ny kommer i morgon...

Följetongen (Stölden):

"Om ni har narrat mig färdigt nu, kanske vi kan fortsätta", Alice rättade till fransarna på prydnadskudden brevid henne i fåtöljen.
"Fortsätta med vaddå?" frustade Gusten och torkade bort en glädjetår.
"Stölden förståss!" Betty lutade sig fram mot Alice där hon satt i sin fåtölj. 
"Vad ska du stjäla då?" frågade Henry och så vek sig herrarna återigen dubbla av skratt.
"Jag upphör aldrig att förvånas över att de där två någonsin får någonting gjort", Alice skakade sakta på huvudet. 
Betty ignorerade herrerna och la en hand på vänninans knä.
"Förutom vi fyra, så har vi min David och lille Didrik och deras fruar."
"Dick är väl ändå snart 40 år nu?"
-"Jo, men han är ändå minstingen och kommer alltid att vara det. Fast det känns konstigt att hans fru är 20 år yngre..." Betty hade alltid varit väldigt mån om sina tre barn, att dottern inte hade kunnat komma från Shanghai där hon nu bodde hade tagit henne hårt.
"Nja, 14 års skillnad är det väl." Alice tyckte inte om när man slarvade med siffror.
"Ja jag säger då det." Betty suckade och flyttade prydnadskudden Alice precis städat till ett litet sidobord.
"Tar Hedda efter David eller Isolde?"
"Hedda är bara 18, man vet ju inte hur hon kommer att utvecklas... Ett tag var hon en kopia av sin far, när hon var fem sprang hon efter honom vart han än gick. Intelligent är hon också! Naturvetenskapligt gymnasium med extra matematik!" Bettys kinder glödde.
"Det måste hon ha efter sin mor, Isolde har alltid varit företagsam, eller hur?!"
"Mm, det kan inte förnekas, så som hon jagade efter min David, hon gav sig aldrig..."