En fisk i vattnet

Tog mig till badhuset idag och gjorde en halvtimmes effektivt simmande. Kände mig mycket duktig! Borde känna mig normal, allt är beroende på hur du ser på ditt "normal själv". Till exempel kände jag mig mycket professionell när min mamma bad mig läsa igenom en del texter hon skrivit. Trots att hon alltid har bett om sådan hjälp, så tog jag det den här gången som om hon skickat det just till mig, just på grund av var jag befinner mig just nu.
(Bilden är lånad från http://mwalin.blogg.se)

Här kommer fortsättningen på följetongen "Stölden". Jag skickar ett stycke per dag tills vi kommer ifatt mitt författande...:


Kommissarie Karlsson noterade att folk hade börjat skruva på sig. En mycket vacker ung kvinna i främsta ledet tittade lite diskret på sin klocka. Han suckade och skakade lite sorgset på huvudet.
-Vi måste reda ut det här, nu på en gång. Vi har alla letat igenom huset. Nu återstår endast att leta igenom era minnen. Han gick fram till Isolde och tog hennes ena hand i sina båda och strök sakta den mjuka huden med sin tumme.
-Isolde här, kommer att kalla in er till mig och kommissarie Läckberg så vi kan ta era vittnesmål. Vi har vänligt nog fått tillåtelse att förfoga över kontoret under dessa samtal. Några frågor?
En rund äldre dam i rosa schiffongklänning med smala pliserade veck viftade ivrigt med handen i luften.
-Ja... han nickade nådigt mot damen.
-Visst får vi inte lämna huset, flämtade hon fram, vi måste sitta i samma rum och och och... vi får inte tala om brottet så att vi inte råkar tipsa mördaren, ... förlåt jag menar TJUVEN, om att vi vet vad som har skett... och och...
Kommissarie Karlsson höll upp sin breda hand i en befallande gest.
-Lugn nu, här har inte begåtts något mord. Vi behöver inte vara fullt så stränga. Ni har trots allt samlats här för att ha en trevlig afton tillsammans. Vi ser gärna att alla stannar för att avlägga vittnesmål och på så vis sammarbeta med polismakten. Men jag ser ingen anledning till varför ni inte skulle kunna sprida er till flera rum. Kommisarie Läckberg?!
-Stanna i huset. Välj vilket rum ni vill förutom stora hallen och kontoret. Ni är fria att diskutera stölden och andra eventuella samtalsämnen. Erkännande av stölden kan leda till strafflättnad. Vittnesmålen är inte anonyma. Skriftliga kopior på vittnesmålen kommer att arkiveras. 
-Men men... protesterade den rosa damen.
-Tack, Läckberg, då tror jag att alla har förstått. Kommissarie Karlsson ignorerade vant damen. Klockan är nu... 19:56... Vi börjar med första vittnesmålet från Isolde och hennes man... Var det Darin?! 
Han kunde inte låta bli trots att han visste att detta var ett slag under bältet och därmed knappast hjälte-mässigt. Men Isoldes man var alltför vacker. Det passade inte en man att vara så vacker. Enligt komissariens åsikt var skönhet ett kvinnligt drag. 
-David, hördes det svagt från Isoldes man.
-Förlåt?!
-David, viskade han och skrapade lite med foten över golvet.
-Just så, kommissarie Karlsson sträckte myndigt på sig och log mot församlingen, vi startar med Isolde och Darin om exakt tre minuter. Jag får be er alla att omedelbart lämna detta rummet så att vi kan starta.