Mina dagar är räknade...

Röda ögon, ständigt rinnande näsa, tung i huvudet. I dag går livet långsamt, mycket långsamt. Gick i morse förbi en bil som kört in i en affär, bilfronten var det enda som stack fram ur väggen. Men jag orkade inte stanna för att ta reda på mer. Mötte Zytomierska på gatan och nickade till henne, kopplade inte förrän ett kvarter senare att jag inte känner henne. Så idag blir det inget skrivet. Så är det ibland.

Botar/tröstar mig med honungste med mjölk i.

Följetongen (Stölden): 

"Åh herre!" utbrast Alice så snart Betty och Henry lämnat rummet, "Vilken ragata! Jag förstår inte att Betty står ut med henne..."

"Hon har knappast något val", suckade Gus och snurrade på sitt tomma och nu ganska varma whiskey glas.  

Alice hävde sig upp ur sin fåtölj och gick med raska steg bort till drinkbordet och började plocka med flaskorna.

"Alice vad gör du?! Du hörde Isolde... Inte borde vi... Vi är gäster..". Gustens protester lät mest ängsliga och hade ingen riktig klang i sig.

"Jodå, nog hörde jag henne alltid!" fnös Alice, "Vi var VARMT välkomna att ta oss något att dricka! Det var vad hon sa. Och hon ska få det som hon vill. Det ska jag se till! Vilken whiskey är dyrast av de här?"

"Laphroig kask", kom det snabba svaret.

"Då tycker jag att du ska ta dig en dubbel sådan! Det är fest och allt. Själv tror jag att jag ska ta... hm... åh, den här Baileysen var visst oöppnad. Synd att den inte håller så länge när den väl har öppnats för jag vill bara ha ett litet glas... Men Isolde insisterade, så då får det väl gå ändå!" Medan hon högt höll sitt lilla försvarstal vänd mot flaskorna, hällde hon upp två rågade glas. Hon räckte whiskeyn till sin man och svalde på stående fot sin Baileys, så återvände hon till drinkbordet.

"Få se nu vi har kaffe också", mumlade hon. "Tog fram ett nytt glas och hällde i en 6:a whiskey. Inget farinsocker?! Så slarvigt av Isolde men det går nog bra med strösocker, vi vill inte vara till något BESVÄR..." Och så gjorde hon i ordning en Irish Coffee på dyr whiskey, kaffe, strösocker och ovispad grädde.

"Alice då! Vet du ibland är det så tydligt för mig varför jag stannat alla dessa år hos dig!" 

Alice smuttade lite på sin starka dryck så blinkade hon över glaset mot sin man.

"Skål älskling!"