Nytt väder, ny bok

Vilket underbart väder! Jag har strosat runt i en vid lila kjol och en silkig kortärmad blus hela dagen. Och ja, det var rätt kyligt på morgonen, och i skuggan. Men lite får man lida för att få till den där härliga sommarkänslan. Jag struntade dock i glassen. Har insett att jag enbart äter glass för att med gott samvete kunna äta upp chokladhöljet runtomkring. Så i dag köpte jag en Twix istället, och jag njöt!

Nu har jag lagt min bok på hyllan. Efter sommaren ska jag läsa igenom den igen, men tills dess får den vara i fred. Istället tittade jag igenom början på min nästa bok "Stölden". Och den var jättebra! Vilken lättnad! Så här får ni ett smakprov:


Kommissarie Karlsson kände hur adrenalinet rusade genom kroppen. Han älskade makt. Och den här gången var det han som bestämde reglerna hemma hos Isolde. Tyst såg han ut över de församlade. Han noterade att Isolde inte stod brevid sin man David. Hon såg rakt på kommissarien på sitt kompromisslösa sätt och rättade till sin redan perfekta svinrygg. När hon rörde vid håret blottade hon handledens insida, och Kommissarie Karlsson började svettas. Han harklade sig och fick en hjälpsam dunk i ryggen av kommissarie Läckberg. Förbaskade kommissarie Läckberg. Men han behövdes, han gjorde allt legitimt.
-Som ni alla har förstått, började kommissarie Karlsson i sin bästa Hercule Poirot imitation samtidigt som han sakta vandrade bort från sin kollega, har här skett ett grovt brott-...
-Bullshit!
-Vasa?! Kommissarie Karlsson snurrade runt och försökte bland de 16 församlade hitta den som hade avbrutit honom. Men han möttes av en kompakt tystnad. Så här fanns motstånd tänkte han, bra bra! Utan motstånd skapas inga hjältar. Han borrade blicken i David som stod och hängde med huvudet, Isolde förtjänade en hjälte.
-Som jag sa, han fortsatte sin promenad, det har skett en STÖLD. Saker som inte borde ha försvunnit finns inte längre här. Saker har olagligt bytts ut mot billiga kopior-...
-Ental, den här gången var det kommissarie Läckberg som kom med inpasset. Förbaskade Läckberg. Kommissarie Karlsson vände sig mot sin kollega för att visa att han gav honom tillstånd att förklara sin position, väl medveten om att förklaringen skulle komma vad han än gjorde.
-EN sak har olagligen bytts ut mot EN kopia. Kostnaden för kopian kan jag inte uttala mig om.
-Tack Läckberg, han tog ett djupt andetag för att fortsätta men blev återigen avbruten.
-Det kanske finns andra här inne som kan eller inte kan avgöra kopians värde. Läckberg stirrade på en lång karl med gråsprängt skägg som stod i bakre ledet.
Kommissarie Karlsson kände hur det hettade i ansiktet. Vem var det som höll i den här genomgången egentligen? Inte ens polisen tycktes respektera polisen längre... Vad var det för karl Läckberg hade hängt upp sig på?