Svanströms paradis

Satte mig ned med "Stölden" och försökte komma igång och skriva. Rotade runt i handväskan men kunde inte hitta någon penna. Attans. Det fick bli en snabb tur till Svanströms. Tjugo minuter senare kom jag ut med en söt penna, en mapp och en väggkalender. Jag har inga försvarsmurar mot pappershandlar, de kör över mig totalt. Lägga ut godis så där på alla hyllorna, det är syndigt!

Men sedan skrev jag lite, lite grann... Imorgon måste det bli mer! En anledning till att det var så svårt att koncentrera sig var att idag är sista ansökningsdagen till skrivarakademin. Så nu inleds fas två; kallelse till intervjuer. Hur jag ska överleva all denna väntan övergår mitt förnuft. Men innan jag dör så kommer här ytterligare en bit av boken, Markera gärna uppe till höger vad ni tycker om den.

Följetong (Stölden):

Över kaffet fortsatte Betty genomgången av alla "misstänkta" som hon envisades med att kalla dem.
"Alice och Gusten, Henry och jag, David och Isolde, Didrik och hon den där Tarja, chefen Anita och Ulf också ungdommarna".
"Ungdommarna? Menar du att det är fler ungdommar här än lilla Hedda?" frågade Alice.
"Javisst, Hedda går ingenstans utan sin väninna Louise. BFF kallar hon det för men jag är inte riktigt säker på vad det ska betyda."
"Bra För Föräldrarna?" Alice putsade nogrannt sina glasögon.
"Bara För-Färligt!" kontrade Gusten.
"Sådant där är alltid på engelska", briljerade Henry han satt tyst en liten stund innan han fortsatte, "But Fuck Foot eller nått sånt".
"Fuck Foot?"
"Ja inte vet jag vad det ska betyda, men ungdommar svänger sig alltid med svordommar nuförtiden". Henry ryckte på axlarna och lade ned ytterligare en sockerbit i sitt redan sötade kaffe och rörde energiskt runt.
Alice vände sig återigen mot Betty; "Så då är vi tolv gäster i huset..."
"Nej, och det är det som är så chokerande", Betty lutade sig framåt och viskade nästan fram de följande orden, "vi är TRETTON gäster i kväll." Hon lutade sig bakåt och nickade upprepade gånger mot de andra. 
"Tretton", upprepade hon när ingen sa någonting. "Ni förstår Anita och Ulf har sin son Gabriel med sig".
"Stackarn!" muttrade Gusten och svalde halva koppen kaffe i en klunk.
Alice blängde på honom och vände sig sedan mot Betty,
"Hur gammal är han då, är han jämngammal med Hedda?"
"Nja jag tror faktiskt han är nått år äldre, och du vet hur viktigt sånt där är i den åldern."
Både Alice och Betty suckade och tystnade. Henry tittade från sin frus runda ansikte till Alice spetsiga men ingen av dem tycktes röra på sig. Blickarna hade de fäst långt borta vid något mycket avlägset minne från en svunnen ungdomstid.
"Och så har vi en 'speciell stund'" sa han.
"Verkar inte bättre", höll Gusten med. Han var färdig med kaffet och funderade på hur tidigt efter kaffet han kunde ta sig en whiskey. Middagen tycktes ha ställts in helt och hållet, men kvällen behövde inte vara förstörd för det, resonerade han.